betsförtjenst och att han i hemorten gjort sig känd för en i hög grad vanartig vandelk. — Sådanader apjeser komma allt som oftast Hit från landsbygden och bilda här fruktansvärda tjufband, som icke underlåta att begagna alla tillfällen att stjäla. Likväl skulle deras industri icke ha särdeles framgång, om här icke funnos så många 4tjufköpare, — ett föraktligt följe, som jemte lönnkrögeriet lefver af denna skändliga niring. Sedan vittnen till en del bestyrkt åtalet, uppsköts ransakningen för vidare bevisning, och insattes Olsson omellertid i stadshäktet. Akaredrängen Anders Olsson, hos åkaren Persson i Haga, fälldes af poliskammaren i Måndags för det han genom häftig och vårdslös körning omkullkört enkefru Lewin, så att denna deraf blifvit illa skadad, till 16 rdr 32 sk. bko böter, eller 3 veckors häkte. Olsson blef genast, då han förklarat sig ej vilja söka ändring i utslaget, såsom medellös afförd till stadshäktet, att undergå förvandlingsstraffet. krögaren J. P. Hollander vid smala vågen var i Måndags på angifvelse af poliskonstapeln N:o 11 Andersson uppkallad till boliskammoren, att ansvara för oloflig försäljaing af starka drycker å söndag. Då målet påropades upptrådde Hollander personligen och sedan han först nekat till angifvelsen samt vittnen blifvit framkallade, beqvåmade han sig slutligen, att erkånna förbrytelsen, hvarefter han pliktfålldes till 20 rdr banko eller 14 dagars fångelse med arbete. Hollander hade i detta mål ingifvit en skrift, i hvilken ban icke allenast förnekade förbrytelsen, utan åfven för att håmnas på konstapel Andersson, för det denne framhållit honom, riktat en anklagelse mot denne, af sådan beskaffenhet, att om den kunnat bevisas, konstapel Andersson troligen derigenom förlorat sin tjenst. Hr polismästaren öfverlemnade, efter upplåsandet af skriften, densamma till polisfiskalen, v. håradsh. Hansson, för åtals anstållande mot konstapel Andersson. Detta åtal innefattade, enligt ongifvelsen, att Andersson jemte en annan person, för längre tid sedan skulle med våld trångt sig in i Hollanders bostad, och der efter intagen förtäring öfversallit och slagit en hos Hollander inlogerad, vid tillfållet sofvande person, så att denne deraf erhållit blodvite. I förgår förevar undersökning hårom uti poliskammaren, dervid såvål Hollander, i egenskap af angifvare, och konstapel Andersson, såsom svarande part, som en hop af Hollander till vittnen åberopade personer tilllika med den, som af Andersson vid angifoa tillfållet skulle blifvit slagen, voro nårvarande. Andersson tillsades att afgifva sin förklaring i målet, hvilken lydde, att han med en annan bekant i sållskap kommit in på Hollanders krog vid angifna tillfållet, som var på en söndag, och Anderssons fridag, i följd hvaraf han varit civil klådd; att hans sållskap begärt in förtäring, bestående af en boutelj åhl och bränvin eller toddar, hvilketdera mindes icke Andersson nu; och att sedan de förtårt och betalt det reqvirerade samt skolat aflågsna sig, hade ytterligare betalning för förfriskning affordrats dem af Hollanders hustru, hvarpå Anderssons sällskap nekat ingå under uppgift, att han redan en gång betalt och ansåg dermed nog. Hollanders hustru kallade då på sin hr man, som kommit rusande ut från ett inre rum, der han legat och sofvit. Hollander, utan att genast taga reda på förhållandet, fattade Anderssons sällskap i halsduken, den han kringvred så våldsamt, att ägaren deraf varit nåra på att blifva strypt, om icke Andersson i tid kommit till dennes bistånd och skiljt Hollander ifrån honom. Dermed hade . troligen hela affåren varit afslutad, så framt icke en annan okånd person, som åfvenledes kommit från ett inre rum och synbarligen der legat och sofvit, blandat sig i saken med en så håftig opposition mot Andersson och hans sållskap, att Andersson genast insåg det upptråde af allvarsammore natur, skulle deraf blifva en följd. Anderssön hastade derföre ut på gatan, der han gaf signal, på hvilken 2:ne endre å gatan posterande poliskonstaplar kommo tillstädes. Sålunda förstärkt begaf Andersson sig åter in på krogen, för att taga reda på den person som hotat dem med stryk och att få sitt sällskap med sig derifrån. Emellertid hade allt lugnats derinne och Andersson med sållskap derefter vånskapligen skiljts från Hollander, sedan denne fått mottaga ytterligare liqvid af Anderssons sållskap. Denna berättelse med obetydliga förändringar och tillågg, hvilka framstållde Anderssons uppförande i en för honom ännu fördelaktigare dager, bestyrktes af hörde vittnen; i följd hvaraf åklagaren, sedan angifvaren sagt sig ej åga vidare bevisning utan öfverlemnat saken till prösning, utlät sig, att då något bevis mot svaranden icke förekommit om sådant, som angifvelsen ville lågga honom till last, så afstod åklagaren från allt ansvars påstående å svaranden. Svaranden Andersson förbehöll sig deremot att framdeles få våcka rekonventionstalan mot angifvaren. Poliskammaren afkunnade derefter, att utslag i målet skulle falla om 8 dagar. Poliskammarens skrifvelse till konungens befallFER LI REG Pt TRE 1 UIHAD W uAhnlan