Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1852, sida 1

sina knån, och blef sålunda liggande mera död ån lefvande. — Hängasl upprepade Visconti, hvad har han då gjort? Friccio gaf hertigen ett tecken, men denne märkte det icke. — Hvad han gjort, sade Bramante, eller snarare hvad han åmnat göra, kan man utan svårighet sluta till af den dolk, som han ånnu håller i handen. Alltså, Gabrino, min lilla vån, bekånn nu uppriktigt hela saken för fursten, ty nu år du engång fången. Gabrino tycktes icke förstå hvarom saken handlade; han kastade förvirrade blickar omkring sig, derpå slåpade han sig på sina knån fram till Visconti, den han åndtligen efter stor anstrångning af sin synförmåga tycktes igenkånna, och ropade: — Min furste, jag år oskyldig, det svår jag på. Jag hade fått penningar, det år sannt; jag hade också en skarpslipad dolk i beredskap; stöten var såker, och den förrädaren Carmagnola skulle inte hafva sluppit undan. Ack, jag hade lofvat signor Ericcio, som står der, att göra mitt båsta, och jag skulle troget hafva hållit mitt ord, det svår jag på. — Hvad pratar den uslingen? ropade Ericcio.