Sm. Å TSL. HuAmnauc mynt, eller OCK Om emot besagae anspråk bestridande mötte från någon, som ansåge sig mera eller lika berättigade med dem, att frågan om fördelningen måtte, efter föregången instämning, blifva beroende på vederbörande domares pröfning; hvilken skrifvelse sökanderne, till följe af konungens besallningshafvandes i åtecknad resolution af den 8 April meddelade föreskrift, hit inlemnat den 19 April, på det poliskammaren, i enlighet med konungens befallningshafvandes anmodan, måtte deröfver infordra förklaring från deu eller de personer, som ansåges kunna ega rätt till del uti omförmälte belöning, och förklaringarne jemte eget yttrande till konungens befallningshafvande öfverlemna, hvaremellertid de redan förut till poliskammaren remitterade belöningsmedlen borde till konungens befallningshafvande återställas. Det uti anförda skrifvelsen åberopade poliskammarens Protokoll af den 5 sistl. Januari har icke blifvit bit aflemnadt och kan derföre ej heller nu vara följaktigt; hvaremot bifogas, ej mindre inkomna förklaringar från handlanden J. G. Holmstedt, enkan Anna Charlotta Olsson, poliskommissarierne A. F. Flygare och P. Wickstrand, öfverkonstapeln J. Göthe, tillförordnade öfverkonstapeln C. Qvistgård och poliskonstapeln N:o 1 Peter Svensson, än äfven utdrag af poliskammarens protokoll för den 1, 8 och 15 Juni, samt den 12 dennes och innevarande dag, utvisande hvad i anledning afremissen blifvit åtgjordt och förekommit. De remitterade medlen har poliskammaren redan den 13 sistlidne April till konungens befallningsh fvande återlemnat, iföljd af konungens befallningshafvandes särskilta skrifvelse den 8 i samma månad. Innan poliskammaren meddelar dess eget, infordrade utlåtande, får poliskammaren nämna, att den tillfälligtvis erhållit kännedom af en kongl. general-poststyrelsens skrifvelse den 22 sistl. Mars till herr postinspektoren här i staden, innefattande, att ofvanbemälte sökander, J. L. A. Magnusson och C. A. Öberg, hos kgl. general-poststyrelsen skriftligen anhållit, att, då kongl. general-poststyrelsen till konungens befallningshafvande härstädes öfverlemnat förenämnde belöningsmedel, för att tillställas dem, som de vid poströfveriet bortkomne penningar tillrättaskaffat, och konungens befallningshafvande uppdragit åt poliskammaren att besörja denna belöningsutdelning, men poliskammaren ansett sökanderne böra uti uppgifvet hänseende endast tillgodonjuta 500 rår, sökanderne, hvilka, medelst företeende af poliskammarens förberörde protokoll för den 5 Jan. innev. år, velat ådagalågga, att de och ingen annan gifvit anledning till upptåckten af poströfrarne och tillråttaskaffandet af de medel, hvarför belöningen blifvit beståmd, måtte få sig tillerkånd meranåmnde belöning, med afdrag af 200 rdr, som de ansett böra tillkomma polisen; hvaröfver kongl. general-poststyrelsen under den 22 sistförslutne Mars medelat det förklarande, att, då styrelsen redan till konungens besallningshafvande ösverlemnat belöningens tilldelanden åt vederbörande, ansåge kongl. general-poststyrelsen sig icke kunna ingå i pröfning af den fördelning, som med berörde belöningsbelopp blifvit gjord, utan finge sökanderne, i händelse de funne sig dertill ega sog, göra sin rätt till större del deraf gällange vid laga domstol, om hvilket beslut kongl. General-poststyrelsen anbesallt, hr postinspektoren här i staden, att lemna Magnusson och Öberg behörig del. Med anledning af denna, till kongl. generalposstyrelsen ingifna skrift må till en början vara nog att nämna, det sökandernes deri gjorda uppgift, att poliskammaren ansett dem endast böra tillgodonjuta 500 rdr, hvilket utgjort grunden för hela deras framstållning och kongl. generalpoststyrelsens deröfver meddelade beslut, icke är sanningsenlig. Poliskammaren har tillförene ej ens till pröfning förehaft, än mindre sig utlåtit, huru meromförmälte belöningsmedel borde emellan vederbörande fördelas, och följaktligen icke eller förklarat hvad mer eller mindre poliskammaren ansåge sökanderne deraf böra hafva. För att nu öfvergå till det genom konungens befallningshafvandes remiss af den 8 April från poliskammaren infordrade utlåtande öfver Magnussons och Öbergs hos konungens befallningshafvande väck:a anspråk å ifrågavarande belöning, deraf de i denna sin sista sramställning icke ens åt polistjenstemännen medgisva den obetydliga anpart, 200 rdr, som de i sin skrifvelse till kongl. generalpoststyrelsen funnit skåligt att nämnde tjenstemån undfingo, utan förbehållit alltsammans åt sig sjelfve, skall poliskammaren genom en sammandragen framstållning ur de bifogade protokollen söka visa, hurudan de serskilta belöningsmedlen estersträfvande personernes medverkan varit till poströfrarnes upptäckt och de vid röfveriet bortkomna medlens tillråttaskaffande. Första anledningen till upptåckten var, att tvånne såsom landtmän klädde personer inkommit uti G. A. Magnussons vid vestra Hamngatan belägna salubod och derstådes visade sig innehafva så mycket penningar, att det, jemte hos dem röjd vårdslöshet vid penningarnes handterande, våckte förmodan hos sökanden I. L. A. Magnusson, hvilken för tillfället förestod boden, att samma personer kunde vara delaktige i det nyss förut föröfvade, af allmänna tidningar omtalade poströfveriet. Sina misstankar yppade Magnusson för sökanden Öberg jemte tvänne andra bekanta, hvilka ock voro inne i boden, ursabrikören C. A. Damm och handelsbokhållaren F. A. Damm, samt begårde deras biträde. De bägge sistbemälte förklarade likväl sig ej vilja taga någon besattning med saken, det de icke eller gjorde; och Magnusson samt Oberg ansögo tillräckligt, att den sednare erbjöd sig följa de bägge landtmännen, når desse kort derpå lemnade boden, till dess Öberg trässade någon polisbetjent, som kunde underråttas om hvad som förefallit och anhålla dem. Strart efter det de misstänkte utgått ur Magnussons bod, begaf sig vål ock Öberg derifrån; men ehuru han uppgifver sig icke hafva lemnat dem ur sigte, saknas icke anledning att så skett, ty handlanden J. G. Holmstedt försåkrar, det Öberg inkommit uti hans salubod vid Kyrkogatan och sport efter de ifrågavarande personerpe samt genom Holmstedts upplysningar och tillgåranden återfått spåret på dem. De hade nemligen, enligt Holmstedts utsago, nyss varit inne i hans bod och frågat efter ludna mössor, hvarifrån de, enår sådane varor ej funnos derstådes, straxt gått sina fårde; men som i närmaste hus år Ljungbergs försåljning af bundtmakaregods, hade AS AS 3531 ni. 1 AJA RR : 3 OMR Anb a yÄA