Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1852, sida 2

(Heddeladt.) Gsnom en tillfällighet har till oinvigda öron kommit ett ordensbeslut af den silantropiska syftning, att dess förhemligande lika så litet kan som åsystadt förutsåättas, som ens afsjelfva söllskapet önskas, enår ett tillfälle för samhället till en mera vidstråckt omfattning vid utförandet håraf, sör den goda sakens skull, bör vara sällskapet kärkommet. Vid Coldinu-såällskapets sednaste högtidsdag, som firades den I:ste dennes, lärer nemligen fattats det, för sållskapet lika hedrande, som för samhållet och dess ifrågavarande olycklige individer gagneliga, beslut: att sådane brottslingar, om hvilkas återgång till dygdens bana man tror sig ega hopp, sedan de undergått sina bestraffningar och genom kyrkoplikten åter upptagits i den kristna församlingen, omedelbart derefter på sållskapets bekostnad förses med en nådig beklådnad och förskaffas fri öfverfart till någon främmande verldsdel, der det sedermera må bero af dem sjelfva, att genom arbetsamhet och omtanka utpläna det Cainsmårke, hvilket i deras egen hemort alltid skall med mer eller mindre inflytande vidlåda dem. Uppgiften torde till en början blifva svårlåst; men i förlitande på den, om sållskapets heder och för samhållets båsta alltid nitålskande ordförandens verksamhet i förening med de medel, som, enligt med hvad man tror sig veta, låra stå detta sållskap till buds, hoppas man att detta vackra och fosterlåndska beslut snart skall såttas i verket och bringa goda frukter, likasom man skulle ganska mycket misskånna detta samhålles, för hvarje intryck till vålgörenhet öppna och beredvilliga hjertan, om man betriflade att sållskapets bemödanden komma att vinna ett vålförtjent bifall och understöd hos en och hvar, och synnerligast sålunda göra sig gållande hos herrar skeppsredare och sjökaptener, att dessa icke allenast öfvervinnande en gammal fördom, finnas beredvilliga att ombord emottaga de olycklige skyddlingarne, utan åfven göra detta så oegennyttigt som omståndigheterna det kunna medgifva. Mången, om icke hvar och en af dessa olyckliga varelser, som af behofvet, andra svåra frestelser eller ungdomsförvillelse blifvit förd på lastens bana Önskar utan tvifvel efter sin första bestraffning att betråda en båttre våg; men, hvilka odfverstigliga hinder har icke medmenniskors öfverdrifna försigtishet och fördom uppställt häremot? — den första öfverträdelsen föder således de följande, och den olycklige slutar ej förr ån han blifvit befordrad till lifstidspensionår i ett fångelse. — Måtte derföre denna barmhertighetsstiftelse af en hvar omhuldas för att blifva rått gagnelig och tillfyllestsörande, och måtte exemplet snart och kraftigt följas af rikets öfriga samhällen, då man utan tvifvel med tiden på en mera rationel våg skall finna ett båttre korrektiv mot lasten, än hvad dessa moderna fångelsepalatser med hela sitt förfärande cellsystem förmå åstadkomma. Götheborg i Augusti 1852. N.