Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1852, sida 2

dast åsynen af att ett dylikt plagg hastigt framhålls eller på något afstånd handterades. Ljusskygghet föresanns likaledes. Efter stark åderlåtning på ena armen, några opiipiller instoppade i hallon samt calomel (gr. x) likaledes i hallon, intrådde en remission i qvåfningsanfallen och den sjuke kunde tillbringa några timmar sittande i sången. Klockan 6 på aftonen förnyades åter anfallen med förfårlig håftighet och fortforo till kl. 8, då han åter kunde förflyttas i sången. Med omvexlande kortare ögonblick af lindring och mellanåt de qvalfallaste qvåfningsattacker, förgingo åter tvenne timmar; krafterna minskades nu, pulsen sjönk, ansigtet blef blekare och nedre extremiteterna kalla; qvåfningssymptomerna och krampen aftogo, så att den sjuke på sista halftimman kunde nedsvälja cirka tvenne matskedar uppvårmd mjölk, hvarefter dåden lugnt instållde sig kl. 11 på natten. En fårgare vid namn Frans, från Stöde församling, hade nåra liktidigt med Lindstråm blifvit biten af samma hund. Såret hade trenne dygn derefter blifvit med knif bortskuret. Denne Frans var visserligen äfven nu illamående, men detta syntes bestå uti lefverlidande och Morbus Brigthi.