Grefve Carmagnola, af Mole-Gentilkomme. Första delen. Milano. (Forts. fr. n:o 196.) Då Ascanio kommit förbi Bramante, hvilken stod omgifven af soldater vid pass tjugo steg från palatset, slåppte han nägra guldmynt, hvilka rullade framför soldaternas fötter. — För fan, ropade en af dessa, hvarifrån har pojken fått allt det der guldet? — Åh, det år inte svårt att gissa, svarade en annan, han har vål stulit det ur sin mors kjortelsåck. — Eller också från någon som gått och gapat på gatan, invånde den förre. — Det år inte sannt, ropade Ascanio, som vart ångslig för sitt guld, jag har fått det och jag kan åfven såga af hvem. — Hvad, du, som år en sådan liten pojke,