-Haf den nåden att får kapten Bramante tillkånnagifva den timme, då jag i morgon bör infinna mig i hertigliga palatset. Francesco, grefve af Carmagnola. Biancas hjerta uppfylldes af saliga kånslor, då hon erfor brefvets innehåll. Två ord förekommo deri, hvilka fullkomligt öfverensstämde med dem hon hört Carmagnola uttala framför hertiginnan Beatrixis portrått och hon tvislade icke ett ögonblick på att den gunst hvarpå Carmagnola satte sä högt vårde, var hennes egen hand. — Kapten Bramante, sade Visconti, såg grefve Carmagnola att mitt ord år heligt; att jag i afseende på honom ånnu hyser samma tånkesått som förut, och att han skall finna mig beredd att, tillika med de herrar han nåmnt, emottaga honom i morgon middag kl. 12. (Forts.)