Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1852, sida 2

terkommit till Milano, och hår år ett bref, hvari han ber mig att bevilja honom audiens i morgon. — Ah, ett bref från grefven? sade prinsessan med ett uttryck, som tydligen förrådde hennes Önskan att få veta detta brefs innebåll. — Ja, och hans bön lyder så, svarade Visconti som förstod hennes önskan. Och .med hög röst upplåste han följande bref: Min furste!-De nådiga ord som ni före min afresa från Milano riktade till mig, hafva sannolikt qvarstannat i ert minne, liksom de åro djupt inpreglade i mitt hjerta. Ni har gifvit mig tillstånd att af er begåra den hözssta nåd, som min åregirighet någonsin kan drömma sig. Jag lofvade att efter min återkomst uttala denna bön, och för att taga denna höga nåd i anspråk, den enda efter hvilken jag någonsin traktat, och för hvilken jag skulle kunna uppoffra all den åra, hvarmed Försynen höljt mitt namn, korteligen, som har varit hela min lefnads dröm — får detta ändamäl beder jag er, min furste, att bevilja mig en audiens och dervid låta de högsta embetsmånnen vid ert hof, grefve Grimaldi och signor Carrara vara närvarande såsom itaen.