Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1852, sida 3

riccio. Du anar vål icke hvilken bevekelsegrund fört mig hit? — Åh, jag har allt mina aningar, svarade Gabrino med förstulet leende. Nå, hur kan du veta det? — Af er sjelf, ty eftersom ni i dag visar er för mig med blottadt ansigte, så kan jag försåkra er, att jag nyligen kånde er mycket vål, oaktadt den möda ni gjorde er att förblifva okånd. — Denna försigtighet var nödvåndig når vi samtalade på öppen gata, der man skulle funnit det besynnerligt att se oss tillsammans. Nåvål,, signor, har ni något godt att förkunna? Är handlingens ögonblick kommet? — Det skall inte långe låta vånta på sig. Du kånner vål Carmagnolas palats? — Ja, mycket vål, signor. — Du måste hvarje dag gå dit och på klokt sått underråtta dig om han återkommit; så snart du fått veta det, skall du genast underråtta mig derom, och dagen derpå — — — Nå? — — Då skall du få tillfredsställa din hämnda, och din lycka är gjord. — Himlen höre er signor, ty jag behöfver