Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1852, sida 2

mn — Ja, visserligen, sade hertigen något förlågen, och hvilken borgen fordrar ni? — Den enda, som jag kan anse för beståndig och fullgiltig, herr hertig, prinsessan Bianca Viscontis hand. Ericcio, som eljest förstod att beherrska sina kånslor, spratt till vid dessa Sforzas ord, och hans blekhet antog en likfårg. Han kastade en hastig blick på hertigen af Milano, men kunde icke utforska hvad denne tånkte. Så oförutsedt slaget också kommit, så var dock hertigen fullkomligt herre Öfver sin rörelse. — Jag tror, herr hertig, tillade Sforza med något stolt vårdighet, att en Sforza icke kan beskyllas för förmätenhet, då han ställer en bön af detta slag till en Visconti. -Och jag delar så fullkomligt er tanke öfver denna punkt, svarade Philip Maria, att jag sjelf skulle gjort er detta anbud, om jag icke ansett det mera passande att afvakta er egen anhållan. Ericcio lutade sig ned öfver sina papper och började ifrigt att skrifva, för att dölja den kånsla af hat och håmnd, som framlyste i hans blickar. — Herr hertig, sade Sforza, ni uppfyller i detta Ögonblick den käraste af mina önsk