Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1852, sida 1

enskilta stater, synes, handeln vara ett af de vigtigasle. Handeln år till sin egentliga Princip icke något pel, der den ene nödvåndigt måste förlora sör att den andre må kunna vinna. Tvårtom år dess syfte just allas vinst, allas sörkofran, dymedelst att den ena staten, den ena provinsen eller enskilte personen, till andra stater, provinser och personer utbyter de nådvåndighetseller komfortsartiklar, på hvilka de hafva öfverslöd, mot sådane hvarpå de sjelfve lida brist, men de senare åter hafva riklig tillgång. Hårigenom befordras allas vål, både i materielt och andligt hånseende, genom utvexling af ideer, åsigter och kunskaper, och handeln år derför lika betydelsefull till sin princip, som genomgripande till sina följder för mensklighetens bästa. Vål kunde man såga att egentliga driffjådern för denna gren af mensklig verksamhet icke år annat ån egoismen; men utom det att samma drift år djupt grundad i vårt våsende, och så långe den icke urartar till hårdhet och kårlekslåshet, år både naturlig och tillåten, så synes en högre makt, vid sina planer för vårt slågtes vål, just hafva velat begagna sig af denna instinkt, liksom af årelystnaden och andra, i sin oförderfvade natur ingalunda tadelvårda passioner, alldenstund vi i allmänhet icke äro nog rene och starka att verka det goda blott och bart för detgodas skull. Också förtjenar endast den att kallas en åkta affårsman, som vet att lårena sitt eget intresse med det allmånnas. Allt detta inses af den bildade och råttånkande köpmannen och affårsmannen, och ju mer aktning han har får sig sjelf och sitt yrke, destomer bemödar han sig både att sjelf hålla det i helgd och att, för så vidt sig göra låter, genom kraftig mellankomst hindra det från att sjunka till hvad man kallar vingleri, en för både individens och statens såvål moraliska som ekonomiska lif ytterst förderslig urarining. En dylik mellankomst från hvarje redbar affårsmans sida synes nu i vårt land vara af behofvet högligen påkallad, med anledning af ett vingleri, som hotar att allt mera gripa omkring sig inom vårt affårslif; vi mena stock Jobberiet med levereringssedlar å spanmål och brånvin. För de i mysterierna oinvigde torde ett exempel kunna åskådliggöra beskaffenheten och andan af saken: A kontraherar med B, att den senare skall till den förre, efter så och så lång tid, leverera 100,000 kannor brånvin till vid viss beståmd tid gållande pris. Låt nu detta vara 36 sk. och antag att det vid levereringstiden stigit till 42 dito, så betalar B till A 6 sk. för hvarje kanna (utan att någon verklig leverans af de 100,000 kannorna alls kommer i fråga), och den senare har då, på den förres bekostnad, vunnit 12,500 rdr. Låt åter brånvinet vid levereringstiden hafva fallit ned till 30 sk., så betalar tvårtom A till B 6 sk. för hvarje imaginerad kanna, och nu år det denne, som vinner de 12,500 rdr. Orsaken hvarför man vid detta slags spel, uteslutande våljer spanmål och brånvin, som underlag för spekulationen, år ingen annan ån den, att dessa varor åro underkastade vida större fluktua!