Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1852, sida 1

tadt bibehåller vår tro på sriheten och förblifver vår liberala fana trogen; det år båttre, att det, på en tid, då man åfverallt skriker, att Frankrike icke förtjenar den frihet, Som det sökt under så många ödets skiften, ånnu gifves mån, hvilka anse detta land vara friheten vårdigt. Jag måste och vill tillhöra cessa mån, skulle jag ån då utan att se mitt hopp förverkligadt . odilon Barrot.Enligt ett högst tillförlitligt rykte lår det åndå bli allvar med förändringarne i ministeren. Utrikesministern Turgot blir statssekreterare, Drouin de Lhuys utrikesminister och Magne minister för allmänna arbeten. Hrr Casabianca och Lefebvre-Durufl, som genom detta arrangemang förlora sina portföljer, erhålla i stållet såten i senaten, beledsagade, såges det, af en dotation på 30,000 francs. Monitören fortfar att offentliggöra namnen på nyutnåmnda mårer och deras bitråden. Deribland figurerar alltjemt ett visst antal legitimister. Många legitimister framhårda äfvenledes i sitt beslut att söka blifva invalda i departementsoch municipalråden. Deremot afhålla sig orleanisterna mera allmånt från alla publika befattningar. Valen till departementsoch municipalråden skulle snart företagas och hade till en del redan börjat. Prefekterna hafva förut blifvit befallde att från vallistorna utstryka alla politiska förbrytare, som äro förviste till det inre eller stålde under polisens uppsigt. De kandidater, som gynnas af styrelsen, blifva utan tvifvel till större delen valda, men styrelsens seger torde dock i dessa lokala valstrider icke bli så komplett som vid valen till lagstiftande församlingen i Feb. Det har ock allaredan intråffat, att en del af de mårer och mårers bitråden, hvilka numera så vål de förre som de senare uteslutande utnåmnas af regeringen, vid municipalvalen icke erhållit att tillråckligt antal röster för ett inträda i municipalrådet. Vid förnyelsen af parisiska advokaternas disciplinerråd har gjort sig gållande en viss oppositionsanda mot regeringen. Ett rykte vill veta, att markis de la Rochejaquelin år designerad till ambassadör vid något utlåndskt hof. Marskalk Excelmans hegrofs den 27 i invalidernas kapell. Bonaparte bevistade likbegångelsen och helsades af invaliderna med ropen: Lefve Napoleon! Lefve kejsaren! — Marskalken har dött så satlig, att begrafningskostnaderna mäst bestridas af staten. — På det stålle hvarest Excelmans störtat af håsten skall uppresas ett monument. En annan militårisk notabilitet från kejsardömet har söljt Exelmans i grafven, nemligen general Gourgaud, som efter en längvarig sjukdom afled i Paris den 26 Juli. Den aflidne hade varit kejsar Napoleons adjutant. Bulletin de Paris meddelar ett, såsom det synes, oflicielt program öfver festligheterna d. 15 Augusti. Festen kommer blott att vara en dag, söndagen den 10 Augusti. En stor högtidlig messa sjunges i Notre Dame, i nårvaro af alla auktoriteter, embetsmån, armåchefer och officiella personer. Prins-presidenten skall hålla revy med nationalgardet och i egen person öfverlemna dess anförare de nya sanorna. På Seinen skall tillställas en stor fiskarefåktning. Om aftonen gifves frispektakel å operan. Ett fyrverkeri, hvilket kommer att uppvisa verkliga underverk, skall afbrännas på Place de la Concorde. 2 luminationen blir utomordentlig. Gasen skall sprida sitt ljus från triumfbågen till Barrigre du Trone. På bågens spets skall svåfva en ofantlig örn, hvars utbredda svingar skola måta 30 metres. Till de fattiga utdelas allmosor och slutligen åro åfven talrika politiska benådningar att sörvånta. Kort ester denna fest åmnar Bonaparte antråda sin resa till södern. Hospoeten Mery har i ett ode uti Monitören förherrligat Bonapartes Strassburgerresa. En landsortstidning har ganska tråffande kallat hågtidligheterna och manifestationerna under denna resa för ett aätomt teaterprål och banal enthusiasm, sådan som står alla regeringar till buds-. Men som sanningen år svår att fördraga för en styrelse, sådan som Bo