Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1852, sida 1

tullfrågan med de 2:ne Sachsiska ministrarne v. Beust och Behr. Det sörljudes att hertigen af SachsenCoburg, å Ernestinska fursteliniens vågnar, åmnar protestera emot Lauenburgs införlifvande i danska helstaten, emedan denna line åger arfsanspråk på bemälte hertigdöme. General Lamoriciere har blifvit utvisad från Coblenz, hvarifrån han begifvit sig till Mainz. SCHWEIZ. Statsrådet har, i strid med nationalrådets beslut, från tull befriat skenor, bjul, lokomotiver och andra får jernvågarne nödige effekter. Saken har alltså åter förekommit i nationalrådet, som nu antagit ett förslag som bibehåller nåmnde tullfrihet, men tillika fordrar befrielse från insörseltull för de rååmnen, hvaraf ifrågavarande effekter förfårdigas. Förbundsförsamlingen såges hafva remitterat Poiseux-komitåns petition till statsrådet i Freiburg. Stora rådet i kanton Neufchåtel skulle den 29 Juli sammanträda till ett urtima måte, å hvilket det lår bli fråga om strånga mått och steg emot de royalister, som ståmpla emot kantonens frihet. Schweiziska såndebuden i Strassburg, general Dufour och presidenten Kern, skola af Bonaparte blifvit emottagne på det vånskapligaste och mest smickrande sått. Kern hade blifvit erbjuden hederslegionens kors, som han dock, tillfölje af sitt fåderneslands lagar, måst asslå. FRANKRIKE. Man talar nu icke om annat ån kejsardömet och Bonapartes tillåmnade förmålning. Når skall kejsardömet proklameras, skall Bonaparte förmäla sig söre eller efter kejsardömets proklamerande, blir hans utkorade en Wasa eller en Beauharnais, Se der de frågor, hvilka i brist på sammansvårjningar och fester nåstan uteslutande sysselsåtta allmånheten i Paris. Under det djupa förnedringstillstånd, hvari Frankrike för närvarande år försjunket, år det en angenåm ölverraskning att förnimma det ännu månner sinnas derstådes, som våga höja sin stämma till frihetens och sanningens försvar. Ett vackert exempel i den vägen har gifvits af Odilon Barrot. I en skrifvelse till valmånnen i Aisne departementet, i hvilken han afslår den honom erbjudna kandidaturen till departementsrådsvalet, yttrar han sig öppet och oförbehållsamt om den nuvarande regeringen. Utan tvifvel, heter det deri, utsatte oss 1848 års revolution, som prisgaf vårt land åt tillfålliga institutioner, för hvilka det icke var tillräckligt förberedt, för anarkiens faror och måste ovilkorligt åstadkomma den reaktion, som vi nu upplefvat. Dock höll sig denna revolution fri från våldsgerningar mot personer och egendom; den var blott en oförsigtig dfverdrift af vår gamla liberala princip. ... Men nu, då, på spillrorna af mitt fåderneslands konstitutionella och parlamentariska regering, kanske den absolutaste makt i verlden höjt sig, icke som en öfvergående diktatur, utan som en sortvarande regering; då Frankrike återigen gjort samma kretslopp, som det, hvaruti det i 60 års tid våndt sig, och ånyo öfvergått från den absolutaste frihet till den mest koncentrerade och från hvarje allvarlig kontroll blottade regeringsmakt, nu, då de bedrågliga formerna för den allmånna röstråtten och folkvalen utan fri discussion, utan någon möjlighet till en förenins eller föregående öfverenskommelse mellan valmånnen, gifva de af regeringen utsedI da kandidaterna en säker uisigt att blifva valda, och endast tyckas vara bibehållna i afsigt att, under det falska frihetsskenet, dölja despotismens sorgliga och förödmjukande verklighet, — hvilket bistånd kunnen J vål önska att jag skulle lemna en sådan regering, och hvad godt skulle jag vål under sådana omståndigheter kunna åstadkomma? Skulle icke det bifall jag genom min ed lemnade till utplånandet af våra gamla, dyrbara frioch rättigheter göra tio gånger mera ondt, ån mitt ledamotskap i departementsrådet skulle göra godt? ... Det goda som vi börjat utråtta i kantonen Crecy, har gått så mycket fremåt, att det för edra materiella interessen kan vara nästan likgiltigt om jag blir eder representant i departementsrådet eller icke; men hvad det offentliga eller mora1: 2 ot hatraffar 98 tra mig In dat