Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1852, sida 1

en hård man och en förtryckare, så kunde det vara godt, att hejda honom. Hej! dä ä just då han äv dä ä just — aStopp! sade hertigen; jag har hört åtskilligt om denne förvaltare förut. Hr Macartby, jag skall skicka öfver en pålitlig person, för att anställa undersökning på stället. Återvänd hem, och kom ihåg att ingenting nämna om er hitresa. Ni skall höra af mig; och om jag finner allt korrekt, hvad ni säger, skall jag efterskänka er det resterande arrendet, för den tjenst ni gjort edra grannar; och mig äfven; ty en förvaltare, som förorättar underhafvande, förorättar sin godsherres reputatiom, och är kapabel att förorätta honom på annat sätt också. Gå — var försigtig, om ni kan — och tystlåten, — hvilket jag fruktar icke blir någon lätt sak för er. Det skulle icke heller vara någon lätt sak att skildra vildheten i den stackars mannens glädje, eller öfverdriften i hans tacksägelser till hertigen och till hans goda medlerska, mrs Pilman. Den hederliga qväkerskan var glad att blifva befriad från Irländarens högljudda tacksamhet och från det upprörande att se honom på sina knän, i hänryckningen af hans erkänsla. Lyckligtvis för henne ringde hertigen, och befallde, att Dennis skulle föras till domestikrummet, för att undfå en grundlig förfriskning, och derpå köras i vagn till närmaste stad; derjemnte stack hertigen i den förbluffade mannens hand en bankonot, mer än tillräcklig för bekostandet af hela hans hemfärd. (Forts. en annan Lördag.) ARRDRANNRNTTNETERARNATINESEIRAAARRAAA—-