Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1852, sida 1

under Macdonald, sedermera blef han adjutan hos general Murat. År 1805 utnämndes har till dfverste och officer af hederslegionen, sam! till brigad-general mot slutet af 1807, eller samma tid, då han åtföljde Murat till Spanien Tillfångatagen af de spanska ströskorpserna sördes han först till Baleariska öarne och derifrån till England, hvarifrån han lyckades atl fly, i det han kastade sig i en båt, hvarmed han gick öfver kanalen och landsteg i Gravelines. General Exelmans blef derpå konungens af Neapel (Murats) öfverhofstallmästare, men snart gick han åter i fransk tjenst och placerades i kejserliga kavalleri-gardet, der han qvarstannade ånda till dagen före slaget vid Moskwa (den 6 September 1812), då han utnämndes till divisions-general. Åren 1813 och 1814 hade han besålet öfver 2:dra divisionen af låtta kavalleriet under general Sebastiani. Under fålttåget i Frankrike kommenderade general Exelmans 2:dra kavallerikorpsen ånda till bataljen vid Montereau, och sedermera gamlagardes-divisionen. Vid Bourbonernas återkomst blef general Exelmans utnämnd till general-inspektör öfver kavalleriet; anklagad för en hemlig bresverling med konung Murat fick han den 12 September 1814 befallning att lemna Frankrike, och nödgades dölja sig några dagar, men snart instålde han sig sjelf som fånge, fördes inför domstol och frikåndes. År 1815 hade general Exelmans vid Waterloo befålet öfver 2:dra reserv-korpsen af kavalleriet. Efter denna olyckliga dag återvånde general Exelmans till Paris, och då han erfor att en siendtlig trupp af omkring 3,000 man, som kom ifrån Versailles, passerat Seinen och nårmade sig Paris, angrep han den genast, språngde den och tvang den att retirera till Versailles. Denna affår var den sista under de hundra dagarna. General Exelmans begaf sig derefter till Belgien, men blef år 1819 återkallad af kungliga regeringen och satt på expektans-stat. År 1828 utnåmndes han ånyo till generalinspektör öfver kavalleriet; 1830 deltog han i juli-dagarnas håndelser, och kommenderade, under general Pajol, Rambouilletexpeditionen. Under de första dagarna af Ludvig Philips regering beordrades han att inspektera tolf regimenten i norra och östra Frankrike, samt bibehöll sin plats inom expektans-staten. Efter februari-revolutionen blef general Exelmans, den 15 Aug. 1849, utnåmnd till storkansler af heders-legionen, istållet sör den aflidna general Molitor. Den 11 Mars 1851 upphöjdes general Exelmans till marskalk af Frankrike.