Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1852, sida 1

les stor kärlek för Carmagnola, hvilken, om det år sannt som man beråttat mig, i hela armåens åsyn låtit gifva dig tjugo prygel, på det att tiden ej skulle blifva dig får lång innan du afråttades. O, jag har svurit honom evigt hat! Nå vål, håll dig från denna dag hemma hvarje afton från klockan 9 till midnatten — du får snart återse mig, och då skall jag skasla dig tillfålle, att på en gång iillsredsställa ditt hat och din vinningslystnad. Mottag i detta fall, signor, min hjertliga tacksågelse ropade Gabrino, aldeles hånryckt öfver att se saken taga en sådan våndning; jag bor — — — Det år bra, det vet jag redan. Ni vet således allt signor? — Helgonen beskydde er — farvål så långe! Gabrino aflågsnade sig och den obekante tog nåsduken från ansigtet. Det var Ericcio. III. Mannen med röda plymen. Vi sade, att Bramante, uppbragt öfver den