Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1852, sida 1

ledning af syskonens plötsliga försvinnande, hå det mest osörmodade sått öfverraskades, då de i p-latsets stora sal sågo den namnkunniga Gambuzzi presenteras under namn af markis de Perdamonte, och den vackra Azoletta såsom Jbrambilla, hertiginna af Angione. — Men hvar är hon, denna vackra conrtisane eller snarare denna ådla hertiginna dAngione? Vill du icke visa mig henne? — Det skulle jag göra med största nöje, signor, men redan för långe sedan angreps den stackars Azoletta, på en resa i trakten af Neapel, af en el-kartad feber och dog i fulla glansen af sin ungdom och skönhet. Herti gen, hvilken, som man såger, aldrig gråter, sälde likvål tårar vid underrå telsen derom. Det var en besynnerlig dagg som så föll, och den betraktades åfven som ett riktigt underverk. Diavolo! Du år temmeligen bra invigd i hofintrigerna! — Ack, svarade Gabriro, det der år historier, som åro mer eller mindre bekanta får hvarochen; men jag hånner hemligheter af vida större vig: — hen ligheter, hvilkas upptäckande skulle tillintetgöra ganska högt slås ende personers sörhoppningar.