Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1852, sida 1

— Då, fortfor mannen i kappan med ett visst iromskt uttryck, då återstode blott ett hinder — din systers dygd. — Det år sannt, svarade Cambuzzi likgiltiet, men hvem kan väl inbilla sig att han kånner qvinnohjertat, och hvem vet om detta hinder år så allvarsamt, som jag i början trott? — Men får att återkomma till mig sjelf — huru kan ni bevisa, nådig herre, att ni verkligen har makt och vilja att hålla dessa lysande lölten? — I.finn oig i morgon bittida vid porten till hertigliga palatset, begår att få tala med signor Ericeio, och du skall få se, om duk n lita på den mannens låften, som nu tal.r med dig. Farväl. — Glöm icke i morgon och signor Ericcio. . — J.g behöfver väl icke såga er, tillade talaren, sedan han gjort en paus i beråttelsen för att höja dess vårde, att Gambuzzi infann sig punktiigt på beståmdt stålle. Hvad som der afhandlades, det vet jag icke; hvilka medel han anvånde för att besegra sin systers dygd, vet jag lika litet, men såkert år det, att Gambuzzi och den lilla Azoletta, till stor sorg för de unga hofherrarne uhphörde alt visa sig på Mil no. gator, och lika såkert, att dessa ungherrar, tre dagar verefier, och sedan de förgåtves bråkat sina hjermor i an