Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1852, sida 1

——— — ————— tillbakavisat dem alla, liksom nu ert, signor, och det af två bevekelsegrunder, dem ni säkerligen förstår — den ena år min systers dygd och den andra mitt eget interesse. — Dessa hinder åro visserligen stora, men kanske åndå icke oöfvervinnerliga. Vi få vål se, om vi taga dem litet nårmare i betraktande. Låt oss först tala om ditt eget interesse — din systers dygd skola vi sedan tånka på. — Min systers skönhet inbringar oss temmeligen många gulden, och går således min belågenhet dråglig nog, om också just icke lysande. Skulle jag skilja mig från henne, råkade jag genast i största elånde, eller ock nöogades j g att arbeta, hvilket kommer på ett ut, eftersom arbetet ingifver mig en vedervilja, den jag aldrig förmått öfvervinna. Det kan kallas att tala ur skågget, och Jag begriper fullkomligt din tillgisvenhet för din syster. Men om man i stållet får denna usla koja gåfve dig ett palats, en sammetsdrågt i stållet för de paltor du nu bår, ett indrågtigt embete i stället för de lumpna scud!, dem du upptager ur gatsmutsen? — Ack då, utropade Gambuzzi, hvars ansigte förklarades af dessa glänsande sörespeglingar.