Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1852, sida 2

— Ja, ser ni, det der ansighet hafva hittills ganska så menniskor kunnat se, utan att förråda en kånsla af vedervilja, hvarifrån man ombjligen kan afhålla sig vid hans anblick. Hertigen vet ganska vål, hurudant intryck han gör och år i denna punkt så kånslig, att man kan vara såker på, att komma i gunst hos honom, om man kan vinna så mycket vålde Öfver sig, att man icke visar för män? ga tecken till afsky, når man talar med honom. Helt nyligen skånkte han två kaptener i sin armbe icke blott lifvet, utan befordrade dem äfven till höga värdigheter. derför att de, varnade på förhand af en medlidsam själ, kunnat uthårda den första anblicken af honom, utan att rysande vånda bort ansigtet. — Det år besynnerligt. Men hvem år den der lilla mannen, med den olivbruna hyn, som står framför hertigen i så ödmjuk och undergifven stållning. — Det år hans handsekreterare, signor Ericcio, hvilken, som ni ser, drifver vårdslösheten i sin klådsel ånda till osnygghet, får att dermed behaga hertigen, hvars fulhet det gråmer honom djupt att icke kunna imitera. Men år han till utseendet mindre ful, så försåkrar man dock, att han har en ånnu svartare och