Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1852, sida 2

Bidrag till tullagstistningens oefterrättlighet. Man låser i Dickens Hlouseholds Wordsv— — — bå vi nu tala om legislativa hin— 5 H . a sr ed der, som besvara manufakturisten, må vi så gerna nåma ett par tre till, som knappast skulle anses troliga i våra dagar, om de icke händelsevis hade den egenskapen, att vara sanna. Der synes existera en naturlig för bindelse mellan Engelsmännen och Schweizarne, med hänseende till urfabrikation. Ehuru lagen gör allt, hvad i dess magt står, för att . 2 . ö söndra dem, arbeta de likväl beståndigt i hbombination; en kombination, som det skulle vara ändamåälsenligt, att underlåtta och göra till årlig. De verktyg — af mångahanda slag och ytterst fina — som begagnas af våra urmakare, köpas förnämligast från Warrington i Lancashire: men de båsta al dem göras i Schweiz. Jern öfverskickas från England, och återvänder från Schweiz i skepnaden af verktyg, så utsökta, att vi icke kunna rivalisera dermed. I Clerkenwell bo schweiziska urmakare, som göra taslorna till våra ur; en artikel, i hvilken modet år likaså nyckfullt, som i något af sina andre departemanger. Nu skulle det ju vara mycket lättare och behagligare för dessa Schweizare, att lefva hemma, och arbeta i sina egna ålskade boningar, som så många af deras landsmån, och ånnu flere af deras landsmåninnor alltid göra. Men under det Schweiziska ur åro tillåtna till införsel i England, mot en tull al tio per hundra, så år införseln af delar af ur helt och hållet förbuden. Schweiziska ur, såsom hela, kunna icke uthårda jemförelsen med engelska; men i förfårdigandet af vissa delar i ett ur öfvertråffas vi af Schweizarne. Till följe af denna absurda prohibition, måste vi antingen köpa hela ur, för att förskaffa oss de delar vi behöfva, eller också måste vi smuggla, eller, slutligen, måste skickliga Schweizare komma och bo hos oss. Vi behåfva icke visa, att den ena följden af sådan sakernas stållning, och som vi alldrig kunna bortresonnera, år den, att vi nödgas sakna en artikel, som år bevisad vara den bästa i sitt slag: den andra är den, att vi äro helt och hållet uteslutna från den europeiska urhandeln. Prohibitionen är, för så vidt den sträcker sig till hela Europa, komplett, under det vi handla med Asien, Asrika och Amerika. I Förenta Staterna åter är tullen och dess inslytande på ur-införseln så beskaslade, att de, i samverkan med våra egne tullförsattningar, åstadkomma de tokigaste förhållanden. Våra ur resa ut i sina lådor, inpackade nakne, att vi så må såga; och i Amerika beklädas de med boetter. Amerikanerne kunna icke tålla med oss i sörsärdigandet af sjelfva verken, men boett-fabrikationen år nu hos dem en vigtig industrigren. Hvilken förvirring, hvilket besvår och hvilka förluster åstadkommas icke genom detta legislativa sjesk!Att sådana orimligheter ännu kunna exkistera i England, der ändå friare åsigter börjat göra sig gållande i tullagstiftningen, visar hvilket ofantligt arbete, som återstår för frihanA aaMcMeemmmtmmmmma———— — —