Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1852, sida 1

— QAAMQA E—EU—s)— emedan måste meningen, efter all förnuftig slutkonst, vara den, att hin skall anamma alla de brottslige lika glupskt, åfver en bank, utan anseende till personen, de må ha syndat ett helt år, eller blott en endaste natt. Men fy! detta år ju icke rått och beskedligt! Man kan ju tänka sig den måjiigheten att en eller annan mågta rik -sabriksidkare-medelst ett eiler annat hokus pokus lyckats en långre tid undandraga sig den skarpsynta gudinnan Justitias uppmårksamhet. Slutligen råkar han i hennes klor, och jemte honom en annan sattig sate, som icke så vål kunnat leka kurra gömme-med henne, utan genast, vid första brottsliga försök, blifeit ertappad; och nu skall den senare, som kanske icke har mer ån en natts synder på sitt samvete, straffas lika hårdt, som den andre, som kanske har förprutit sig i hela månader, eller år. Vår regerings faderliga kårlek i all åra! men åt dess saderliga vishet veta vi ej om vi må skratta, eller gråta. Så mycket år emellertid såkert, att regeringen vid ifrågavarande lagstiftningsmanöver visat en brist på takt och praktisk urskiljning, som på sin håjd skulle kunnat ursåktas ett kollegium af filososieprosessorer från -Das grosse Vaterland.