Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1852, sida 1

— Vill du öfvergifva oss? — Ån Michaela då? — Det år just i hennes interesse, mera ån i mitt, som jag fattat detta beslut. — Men huru långe kommer din frånvaro att råcka? — Min far, om du icke inom tre år hört någonting från mig, så måste du förjaga hoppet att någonsin mera få återse mig. — Hvad såger du? Du åmnar således utsåtta dig för någon stor fara? — Ja, min far; åran, Michaelas framtid, min egen lycka — allt bjuder mig det. — Ännu en bevekelsegrund vill jag nåmna för dig — du vet om jag ålskar Gud — nåvål, Gud sjelf vill att jag utför mitt beslut. — Jag ber dig innerligt, sått dig icke emot hans vilja, som styrer och skyddar allt. — Om så år, min son, så bör jag icke qvarhälla dig, oaktadt en sådan skiljsmässa kommer att bereda mig en djup 801g. — Himlen skall skydda mig, min far, det hoppas jag, och vi få nog återse hvarandra. Efter några ögonblick tillade han: — Min for, jag känner att jag icke har nog mod, att sjelf underrätta Michaela om mitt beslut. —