Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1852, sida 1

— Nej, min far, nej, svarade den unga mannen, jag älskar Michaela — jag skall evigt älska henne — och likväl ber jag dig, att tills i morgon lemna mig tid, innan jag säger dig hvad jag beslutat a gående denna förening, öfver hvilken jag måste anställa den noggrannaste öfverläggning. Den gamla herden betraktade sin son med den åjupaste bestörtniug. En besynnerlig förändring hade föregått i Francescos uttryck och sätt att vara, ja, tillochmed i hans anletsdrag. Han märkte i hans blick någonting strängt och hemlighetsfullt, som han aldrig förr sett hos honom. Hans förstånd tycktes på dessa åtta dagar vunnit en mognad som under flera år. Detta allvar, detta ovanliga lugn, som tycktes hafva sin grund i en oförklarligt hastigt utvecklad själskraft uppfyllde gubben med en viss skygghet och fruktan, för hvilken han sjelf icke kunde göra Big reda. — Som du vill, Francesco, sade han till sin 500; såtom oss lemna detta tills i morgon. Francesco tillbrag e hela dagen hos sin fader och Michaela. Den senare gjorde för sig sjelf den anmärkningen, att icke så stor förtjusning låg i den lycka som hennes fästman tycktes erfara, men hon bortvisade snart dessa tankar, för att icke störa den glädje, som berusade hennes hjerta. Då aftonen inbröt och sedan fadren återvändt till sitt rum, förde Francesco sin fästmö under det gamla pommeranstradet, som stod framför hyådan. pekade mot himlen, der redan några otjernor tindrade och sade: (Forts.)