Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1852, sida 1

— u—vvt — — kra att jag i hela mitt lif aldrig glömmer hvarken honom eller hertiginnan Beatrix, — Ilan sade detta i en ton, som högeligen förskräckte Michaela, utan att hon kunde göra sig reda för sina I känslor. — Michaela, sade gubben till den unga flickan, lemna I mig allena med Francesco, jag har något att tala med nhonom om. I Michaela aflägsnade sig, i del hon kastade ännu en piick på sin fästman. Nå, Francesco, sade gubben derpå till sin son, I har du talat med Ericcio? I — Ja, min far, Hvad har han sagt dig? — Min far, svarade Francesco i beslutsam ton, Ericcio har sagt mig, att Michaela hädanefter icke har någon annan familj än den, hos hvilken hon blifvit upptagen, — Således har hon frihet att förfoga öfver sig sjelf? Ja. fullkomlig srihet. — Nå, men hurn kommer det till; frågade Bussoni, att du meddelar mig denna underrättelse i en så föga glad ton? När du gick bemifrån bäfvade du af frukl tan att Michaela möjligen skulle blifva återkallad af l Någon familj, hvars höga rang kunde ställa sig i vägen för din lycka. I stället får du veta, att ingenting hindrar uppfyllandet af dina önskningar, och likväl sitter du der så allvarsam och bekymrad, som om du nödgades afstå från denna förbindelse, din hela lefnadsdröm, Francesco teg. — Har du kanske åndrat dina tankar i afseende på Michaela? fortfor gubben oroligt. O, akta dig Francesco, det arma barnet skulle icke öfverlofva det. pe