Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1852, sida 2

— 9 kättegångaoch Polissaker. Sioel: 100 Lördag åfkunuades på rådhusrättens 2:ädra afdelning utslag i det från poliskammaren remitterade mål, angående nymfen Evelina Maria Akesson, tilltalad för det hon innehaft och till förkläden m. m. förändrat några våder al en från fru R. vid smala vägen stulen sidenklädning. Genom detta utslag dömdes Åkesson, att för innchafvande af stulet gods i värde till 4 riksdaler 18 skill. böta för första resan delaktighet i stöld det stulnas tredubbla värde med 13 rdr 16 sk., eller i brist af tillgang i stället afstraffas med 5 dagars fängelse vid vatten och bröd i stadshäktet samt derefter å en Söndag i Stadens Domkyrka offentligen skriftas och aflösas. Sedan hon med utslaget förklarat sig nöjd samt uppgifvit eig sakna tillgång tiil böterna, blef hon nedförd till häktet för att der undergå förvandlingsstraffet. — Sistlidne Fredag ingafs af herr polisfiskalen, vice bäradshöfdingen Hansson följande memorial: -Sedan drängen Ludvig Bengtsson från Mölndal, Lördagen den 3 och Måndagen den 5 dennes infunnit sig hos handlanden Svante Andersson och tillsalu utbjudit en tunna råg, hvardera gången, har Andersson, som fått anleduing misstänka åtkomsten, anmält förhållandet, hvarefter Ludwig Bengteson, vid med honom anstäldt förhör frivilligt erkänt, att han gemensamt med månadskarlen Olof Jansgson olofligen tillgripit 2:ne t:r råg srån handlanden J. Andersson vid Torggatan, och dervid begagnat säckar, ar hvilka den ena tillhörde grossbandlanden Delbanko och legat på Anderssons vind, samt den andre blifvit lånt af handlanden Akerling, och har jag i anledning härat låtit i stadshäktet förvara Ludvig Bengtsson, för att nästa Thorsdag den 8 i denna månad, hos välolfl. poliskammaren inställas, till undergående af ransakning, bvartill Olof Jonsson är kallad fatt efter sig företeende omständigheter ansvara, samt handlanden J. Andersson, att i egenskap af målsägare böras. Då, med anledning häraf, ransakaing i detta mål i Fredags företogs, inställdes Ludvig Bengtsson från stadshäktet, hvarjemnte öfriga i målet interesserade personer iakttogo närvaro. Handlanden Svante Andersson, först börd, berättade, att nämnde Lördag hade tilltalade Bengtsson inkommit i Anderssons salubod och till Anderssons bodbetjent utbjudit en tunna råg till salu, hvilken råg han uppgifvit tillhöra en handlande Johansson i Galgkrogarne; för rågen hade han begärt 16 rdr rgs, men, eedan Andersson för sin bodbetjent, genom hvilken köpet afslutats, förklarat, att han icke ville gifva mer än 15 rdr, till detta pris sålt rågen, hade sedermera Bengts800 utbjudit säcken, hvari rågen varit förvarad, för 18 sk. rgs, utan att hodbetjenten likväl inlåtit sig i denna handel. Då bodbetjenten för Andersson omtalat sistnämnde utbjudande, hade Andersson genast fattat misstankar om rågene ärliga åtkomst, hvilka misstankar han och yttrade för bodbetjenten, med tillsägelse, att om Bergtsson, hvilken då för dem båda vore till namn och hemvist okänd, än en gång skulle återkomma, då taga reda på honom, Bengtsson hade ock påföljde Måndag på eftermiddagen åter inkommit i Anderssons bod med ytterligare en tunna råg, den han likaledes med helsning från handlanden Johansson, utbjudit till salu, men bodbetjenton hade dervid förklarat, att han i anseende till handlanden Anderssons frånvaro, för närvarande icke kunde med Bengtsson inlåta sigiifrågavarande handel. Bengtsson, som nnder detta förebörande icke anat någon snara, hade då ställt rågen i boden med tillsägelse, att han skulle återkomma påföljande dag. Anderson hade emellertid i sällskap med Johansson, sedan denna förklarat sig icke vid uppgifvec tillfälle hafva afsändt någon råg till försäljning, hvarken åt Andersson eller någon annan, begifvit sig till Mölndal, för att der möjligen vinna några upplysningar, som kunds leda till upptäckt af den person, som sålt rågen — men sådant hade likväl icke lyckats åem. Slutligen, då Bengtsson åtorkommit på Tisdagen och ånyo utbjudit rågen, hade Andersson, som då sjelf var närvarande i boden, sändt efter en bekant och dessutom förste poliskonstapeln Ljungqvist, för hvilka Andersaon då herättat händelsen. Ljungqvist berättade härefter, att då han på tillsägelse af handlanden Andersson, infunnit sig i dennes galubod, hade ban der påträffat tilltalade Bengtsson och till honom ställt åtskilliga frågor rörande åtkomsten af den råg ban dels redan försålt och dels nu utdjöd, hvilka frågor Bengtsson, synbarligen forvirrad. obestämd och motekgande besvarat. Men sedan Bengtsson blifvit uppförd till polisens vaktrum, hade han der, vil med honom af polissiskalen anstäldt förhör, otvunget erkänt, att han af handlanden J. Anderssons månadskarl, Olof Johansson, hvilken hade nycklarna till Anderssons spanmålemagasiner i sin vård, mottagit ifrågavarande tvenne tunnor råg, med uppdrag om dess försäljning, och att Bengtsson skulle betala Johansson eftor 6 rdr tunnan, bvaremot han för sitt besvär finge behålla öfverskottot. Vidare tillade Ljungqvist, för att bevisa, det bemälte Olof Johansson mel såväl tilltalade Bengtsson, som anåre at mjölnaren Fagerbergs drängar, legat i maskopi, att Johansson vid ett tillfälle belt nyligen af misstag på persou kräft drängen Samuel hos Fagerberg, under sörmanande, att ban skulle ba fått en skeppa råg af Johansson, ehuru icke Samuel, utan en annan, erhållit rågen. Målsägare Andersson kunde icke för närvarande bestämma om ban förlorat ifrågavarande 2:ne tunnor råg; men skulle, för utrönande häraf till nästa ransakningsillfälle, emellertid verkställa inventering å sina spanmålslager. Tilltalade Bengtsson, som är i tjenst hos mjölnaren Fagerberg i Mölndahl och hvars fader dersädes är qvarnägare, fick nu afgifva sin berättelse, hvilken han började med att förneka, det han någonsin erkänt sig hafva af Olof Johanssonffått emottaga den till handlanden Svante Andereson försälde och till salu utbjudne råg. Sedermera vidgick han väl, att han erkänt detta frörhållanda man avse Jat skett af fruktan för miaan