Bengteson: Det var väl ingen som just slog mig, Men jag bara hade hört sägas att en skulle få stryk em en intet bekände. Uppmanad att redogöra för åtkomsten af rågen, uppgaf Bengtsson, att samma Lördag uan sålt första tunnan till handlanden S. Andersson, hade han straxt förut köpt den a härvarande stora torg af en för honom alldeles obekant bonde samt derföre gifvit 15 rår rgs. Den sista rågtunnan hade han Onsdagen förut likaledes af en okänd bonde tillhandlat sig på samma ställe och att han haft denna råg förvarad i Fagerbergs Qvarnar från nämnde tid, till dess han försökt att afyttra den. Bengtssons afsigt med denna spanmålshandel. sade han vara, att derpa kunna förtjena några riksdaler. Om åtkomsten af säckarna förebar han, att den med Delbancos namn försedda hade han endast lånt, enär denne skulle lemnas till handl. Akerling. för hvilken han samma dag haft måld in; den andra deremot vore en gammal och söndrig, som han hittat på landsvägen någon tid förut och som han begagnat till underlag för seldonet, då han körde mäld. Månadskarlen Olof Johanssou förnekade helt och hället att någonsin hafva inlå sig i bedrägliga transaktioner med Fagerbergs drängar, utan att han endast, enligt order af sin husbonde, uppmätt och till dem aflemnat spanmal till förmalning. Drängen Kristian Andersson hos Fagerberg hördes äfven och hade inga andra upplysningar att meddela, än att tilltalade Bengtsson såväl Lördagen som Mändagen varit i sällskap med honom hit till staden och åter, men visste icke hvad han under sitt vistande här för egen räkning haft att bestyra. Ransakningen uppsköts härefter till den 15 dennes för vidare bevisnings anskaffande RN tsk