na dag intråssade i år, som bekant ar, på en söndag. Protestanterna, som befarade oroligheter, vånde sig till mavorn, med den begåran att han skulle försöka hindra processionen, men utan åsyftad påföljd. Processionen ägde rum emot en del af den engelska befolkningens vilja och den andra delen trodde sig finna elt visst utmanande trots i katholikernas uppträdande. De katholska presterna hade dock så till vida råttat sig efter auktoriteternas förestållningar, att de icke i i embetsskrud utan civilt i klädde deltogo i prosessionen. de unga ilickorna buro hvita klädningar och elt litet kors kring halsen. De enda symboler, som skulle kunna anses för stridande emot kungörelsen, voro ett kors och en sillverdufva. Procassionen försiggick utan minsta ovåsen: rillochmed söndags afton rådde ett ovanligt lugn ibland de 14, 000 Irlåndare, som bebo Stockport. Måndags aston uppstod på en af stadens krogar ett grål emellan en engelsman och en irlåndare, hvilken senare skålde på den emot katholikerna riktade kungörelsen, den han sade sig vilja trotsa. Det dröjde icke långe innan de vådjade till knytnåfvarne, då engelsmannen smorde upp irländaren. Den besegrade eslågsnade sig under hotelser om hämnd söljande dagen. Hans kamrater och landsmån synas äfven tagit sig saken mycket nåra, och om tisdagen, ehuru allt visade sig lugnt, underrättade hr Forster, kyrkoherde i S:t Michels katholska kapell! örsamling, polismåstaren hr Sadler om irländarnes retade sinnesstämning och föreslog denne att i sållskap med honom begisva sig bland dem, i den öfvertygelse att man skulle lyckas att lugna dem. Hr Sadler biföll prestens förslag: men mot aftonen, skickade hr Forster bud till polismästaren alt han fått embetsförrättningar, som hindrade honom att beledsaga hr Sadler. Denne tog alla nödiga försigtighetsmått. Hela stadens polis bestod af 10 konstaplar och ett dussin underordnade biträden. Klockan 5 på aftonen förspordes tydliga tecken till de oroligheter, som snart skulle utbryta. Stravt derefter sammantrålfade på Hillgate massor af engelsmän och irländare och snart uppstod dem emellan ett slagsmål med knölpåkar. Man vet icke hvem som började striden. Hr Sadler ditskickade genast några polisbetjenter och begaf sig sedan sjelf till stållet. I detta ögonblicket frambröt en ansenlig skara irländare från Rock-Row och angrep polisen med stenar och andra kastvapen. Ovinnorna kastade tegelpannor och skifferplåtar från ta ken. Hr Sadlers manskap lyckades imellertid afslå angreppet: de fleste af angriparne kastade sig in i husen, andra blefvo arresterade, och lugnet syntes vara återstålldt. Hr Sadler lemnade några polistjenstemån på stållet och skickade efter mayorn, som begaf sig till rådhuset, hvarifrån han af chefen för det i Stockport garnisonerande Å:de insanteriregementet reqvirerade manskap till civilanktoriteternas bitråde vid ordningens upprätthållande. 60 man skickades och upprorsakten upplåstes för massan, men når militåren anlände, hade redan katholska kyrkan och kyrkoherdens boning blifvit sköflade. Allt dennes husgeråd och kyrkans stolar och hänkar hade uppstaplats i en hög på gatan och antändts. På samma gång rapporterades för hr Sadler, att katholska kapellet St. Michel undergått en likadan skösling. Hr Sadler lät uppsamla alla kultens insignier hvilka lågo kringvräkta på vatan och förvara dem på sakert ställe. Nya arresteringar söretogos. i synnerhet bland dc sårade, med hvilkas förbindning 4 såltskårer hade fullt upp att göra. kEn uns irländare. 24 å 25 år gammal, al athletiska former, arresterades sedan han med en grep sårat 3 å 4 man. Han hade sjell skallen krossad, når man bemäktigade sig honom. gon sak af vigt: ty att döma af hans klädsel