Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1852, sida 1

sken. — Se der hänger hlonda bhoebiskylt! Jag vill göra dig uppmårksam på vårdinnan, det år en herrlig varelse, sota inte ogerna ser mig. Men sådana vackra fruntimmer har jag alltid en eller två i alla Italiens större ståder, och ibland alla dessa gifves ingen enda som icke yet, att tystlåtenhet år min förnåmsta dygd! De intrådde i ett hus, hvars våggar voro aldeles betäckta med brokiga tallor, o.ch ölver hvars dörr hängde en skylt, söreställan de solguden på sin char. Till för ekomma nde af hvarje missförstånd 1 afseencle på Åpollas husvudhär, hade konstnårn målat det e lröatså att bilden snarare liknade en komet än en Gud. Sedan de båda vånnerna gått öfver en fyrkantig gård, intrådde de i en stor sal, som var medelmåttigt upplyst af några på våggen hängande lampor. En ung, qvinna med eldiga Ögon och Yppiga former inkom genast, då hon hörde kaptenens skallande röst. — God dag, signor Bramante, sade Hon med ett leende, som ty åligt förrådde hennes hjertliga glådje öfver ha as anl:omst. — God dag, tllbedjarasvärda PeppaI dag har jag på min åra halt ett svärt dagsverk, och så sannt som ni år perlan för alla värdshusvårdinnor i hela XV lilano, lik a sannt år det,