Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1852, sida 3

Att du till prydnad dit av Kåftada Loraen. O! når du lyfter lälta vingars par Och flyger åter hem till himlens salar, Tag ängrens böner med till ljusets far! Helt visst barmhertigheten dem hugsvalar. 3: o Räitegångsoch Polissaker. Polisfiskalen, herr vice häradshöfd. Hansson, har till poliskammaren ingifvit följande memorial: För detta kronoarbetskarlen Frsns Johan Ström från Stockbolm, hvilken gjort sig misstänkt, att från skepparen Olsson hafva tillgripit 50 rdr banko, bade kl 7 eftermiddagen den 2 dennes å porterförsäliningsstället Svenska Flaggan i Majorna föröfvat slagsmål, och han till förekommande deraf, skulle afföras till hussarvakten, der han med bugg och slag då förfördelat såväl poliskonstapeln Mattsson som den till hans biträde reqvirerade hussarpatrullen samt slutligen i hussarvakten gjort försök att afhända sig lifvet medelst bängning; och bar jag i anledning häraf låtit i länshäktet förvara Ström, för att nästa Måndag den 5 dennes hos vällofl. poliskammaren inställas till undergående af ransakning. Med anledning häraf inställdes tilltalade Ström inför poliskammaren. Förhöret börjades med konstapel Mattsson, som berättade att sedan han på kallelse infunnit sig uti hussarvakten, bade han genast vid sin ankomst npptäckt Ströms sjelfmordsförsök. Ström hade af sin påhafda skjorta gjort en snara, den han fästat i arrestens dörrpost, och då dörren öppnades föll Ström, som hade stödt kroppen emot densamma, in i vaktrummet, dervid snaran brast. Härefter hade Ström uppfört sig ytterst vildsint, slagit och bitit Mattsson, samt hussarerne Hagström och Modin, då desse skolat afföra honom till poliskammaren, hvarföre de för att få bugt med honom varit tvungna bakbinda bangs händer. Rörande slagamålet å Svenska Flaggan upplystes af tillstädesvarande vittnen, hvaribland tvenne nymfer från nämnde väl acrediterade ställe, att Ström i sällskap med en för dem obekant person, som nu upplystes heta Börjesson och en bekant till Ström den 2 dennes på eftermiddagen inkommit å Svenska Flaggan och dervid reqvirerat en butelj portvin, som af desse och någre andre innevarande personer blitvit tömd och af Börjesson på Ströms tillsägelse betald med 2 rdr bko. Under tiden hade flere af manskapet å de vid Klippan liggande Ryska örlogsfartyg inkommit på Flaggan. Ström bjöd då dessa på vin och reqvirerade in ytterligare 6 glas, men då kRyssarne vägrade att dricka med bonom, hade han blitvit uppretad och utfarit hotande emot dem. Emellertid skulle det reqvirerade vinet betalas och då han tillsade Börjesson att uppgöra liqviden därför, hade denne vägrat sådant. Följden häraf blef att Ström och Börjesson kommo i gräl och sedan Ström tillvitat Börjesson att ha stulit 70 rdr ifrån honom uppstod slagsmål dem emellan, som fördes med sådan vildsintbet, att allt hvad som fanns i rummet kastades om hvartannat eller krossades. IIussarvakt blef då efterskickad oah Ström af den gripen, bvaremot Börjesson, lyckades undkomma och har sedermera icke kunnat anträffas. I afseende på stölden af 50 rdr bko från skepparen Oleson hade af denne, som numera seglat härfrån till Norrköping, blifvit uppgifvet att Ström, bvilken några dagar verkställt arbete å Olssons härvid skeppsbron liggande fartyg, den i dennes tillsammans med Olsson nedgått i dennes kajuta der de lagt sig att sofva. Olsson bade innan han somnat tagit af sig tröjan i hvilken han haft sin plånbok förvarad, och sedan han åter vaknat hade han begifvit sig på tullkammaren, hvarest han, som då var segelfärdig, skulle betala utklareringsomkostnaderne. Då först saknade ban sina penningar och då ingen annan än Ström varit tillsammans med honom i kajutan, kunde han icke eller ekäligen misstänka någon annan för stölden, hvadan ban genast begaf sig tillbaka till fartyget för att träffa Ström och taga reda på penningarne; men Ström bade redan aflägsnat sig från fartyget utan att sedermera ha dit återvändt. Ström tick nu asflägga sin berätteise. Rörande sina lefnadsomståndigheter uppgaf han att han var född 18223 i Augusti af föräldrarne, sahnjunkaren vid Westmanlands grenadierer Carl Anders Ström och dennes hustru Kristina Liljeqvist, hvilka numera äro döde, att han efter föräldrarnes död vistats hos åtskillige personer i granskapet af och i Stockholm, att ban vid 15 års ålder första gången blisvit straffad för stöld, begången fråm sin dåvarande husbonde en major Fahlstedt, att han, straxt derefter blifvit straffad för 2:a resan tjufveri och trenne serskilde gånger varit intagen på korrektjonsinrattningarne a Rindön och Langholmen samt att han under de mellantider han fätt njuta friheten, dels varit bejent, dels anställd i handel och dels seglat till sjös, och att han hitkommit med pass från Långholmen, att här söka sig sjötjenst. Om slagsmålet på Svenska Flaggan uppgaf han, att han ingalunda Ofverfallit sin gode vån Börjesson, hvilken han sade Vara resbetjent och heta Carl Fredrik, och att denne tillika med en annan person, f. d. sergeanten Adolf Lagerkrants I från Stockholm, som åfvenledes en tid vistats hår i staden för att gå Öfver till Amerika, vore af Stråms Stockholms-bekaniskaper: såsom anledning till upptrådet förebar ban derem t tillvitandet af en af Flaggans nickor, alt håd Båfå Misstänkt for stölden hos skeppare Olsson och att han håröfver blifvit så förtviflad, att han tagit en större knif, hvilken han skulle rånnt i bröstet på sig, men derifrån blifvit hindrad af närvarande personer. Å Stölden från Olsson, hos hvilken Ström sedan sin ankomst hit logerat, förnekade han helt och hållet, hvaremot han erkände att han öfverfallit och slagit Mattsson och hussarerna. Allmänna åklagaren yrkade hårefter, enär någon vidare bevisning för närvarande icke vore tillgånglig, att målet måtte förvisas till vederbörlige domstolar; och beslöt poliskammaren, att ransakningens fullföljd skulle remitteras till Såfvedahls häradsrätt i afseende å å slagsmålet och sjelsmordstörsöket, till krigsrått rörande hussarernes ofredande vid utöfningen af deras sianet ech till stadens rådhusrått angående stölden