Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1852, sida 3

Och mången, hvilkens lycka ej blef störd, li Tror sig ha rät ighet att dessa klandras. I: Ack! ingen hårdt en like döma må; Men tånka så: att åfven jag skall dömas. ; Ho kan för högste Domaren bestå, i Der handling, ord och alla tankar gömmas? i Men kanske du en salig ande är, Som gjort en vallfart från de sålla landen, Att rådda någon salleu syster bår, Som går och suckar ån i fängselbånden? Har du måhånda lefvat hår också Bland oss i långe sen försvunna tider ? O då skall du en ångrens suck förstå; F årstå hvad ett förkrossadt hjerta lider. Når under kyrkans bvalf du sitter stum, Liksom du lyssnade till helga orden; Man tror dig skaped blott för detta rum: I Att du till prydnad dit år kallad vorden. I O! når du lyfter lälta vingars par I Och flyger åter hem till himlens salar, i Tag ängrens böner med till ljusets far! I Helt visst barmhertigheten dem hugsvalar. I me BA a Hj