Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1852, sida 3

Från Island berättas följande kuriösa historia. För omkring 10 år sedan försvann från en fjord på Nordlandet nära Öfjorden en båt med 10—12 fiskare, och deras hustrur samt öfriga anhöriga antogo naturligtvis att de förolyckats. Förlidet år anlopp ett Franskt eller Belgiskt fiskarefartyg den fjorden, der de bortablifne fiskrarne hade hemma, och en af de förmenta enkorna trodde sig i styrmannen igenkänna sin försvunne man. I början ville denne icke veta något af bekantskapen, men slutligen medgaf han förhållandet och berättade, att båten och dess manskap icke förlist utan med våld blifvit tagen och bortförd af ett fiskarefartyg; båtens manskap bade blifvit inspärrade i lasten, under det fartyget anlopp östlandet, bland annat för att silja den tagna båten. Efter framkomsten der skeppet hade hemma, blefvo de bortförda Islindarne anställde som styrmän på fartyg som gingo på fiskfångst kring laland, och detta lefnadssätt var så inbringande och behagade dem så vil, att de förlorat lusten att vända tillbaka till sina hustrur och bem. De öfvergifna hustrurna hafva nu genom stiftsamtmannen ingått med en anhållan till regeringen, att den genom sin mellankomst måtte skaffa dem sina män och försörjare tillbaka. Regeringen har också låtit höra efter i Belgiska hamnar, men utan resultat; man förmodar derföre att det måtte vara i en Nordfransk hamn, måhända Dunkerque, som de bortförda Isländarne befinna sig. — AA pmm 2