charad. Lesligen krönt blir mitt första, år bara dock bande lens tjensthjon; Lefnadskraften det ger, hinnes i gristerna först. Lasternas spår i mitt andra — dygdernas fall ock — vi skönja, Straffen förfölja det vål, ångren försonar det blott. Spådare röster då bort i mitt hela, men starkare åter Höja sig snart derutur; sjelft har det brist dock på klang. i