Bramante låt sin barett falla, och i det han åter upptog den, sköt han behåndigt de honom anförtrodda sakerna in i densamma. Derpå låt han dem glida ner i en af sina fickor och aflågsnaste sig långsamt, i det han nårmade sig till sina soldater. — Nå, sade han i otvungen ton till Ascanio, det tycks som om du hade mycket roligt hår. — Ja visst, kapten Bramante, men nu kommer jag ihåg, att jag har en hel hop caroliner i fickan och att det vid kyrkporten sitter en gammal skåggig fru, som har de hästa bakelser till salu. Farvål, kapten; sarväl åfven ni andra. Den lilla skålmen steg upp och var med några språng ute ur galleriet. Han skyndade genom två eller tre salar och intrådde derefter i ett stort med största lyx inredt rum. Hår höll Braccioli med sina soldater vakt vid ingången till hertigens rum. Så snart denne varseblef Ascanio ropade han honom till sig och förde honom till ett åppet fönster, så att deras samtal ej skulle kunna höras. — Nåvål, sade han till honom, har du upptåckt något? — Io, jog skulle tro det! sade Ascanio