hade, med senaste post, bekommit en penningeromiss af 10,000 rubel silfver och att hon således vore bäst i tillfälle att hjelpa dem ur klämman. För att verkstiälla denna beskattning uppsöktes ett af de många kreatur: som för dylika behof alltid af kronobetjeningea användas såsom lockbete, för att afskickas till fru MS, hvilken var känd såsom ett särdeles medlidsamt och välgörande fruntimmer. Mannen ålades att utgilva sig för en politisk misstänkt person, hvilken af myndigheterna efterspanades. hvarföre han borde anhålla om tillflykt på fru M gods, för en eller ett par dager, till dess efterspaningarne i trakten något afstannat. Om detta lyckades honom skulle han, vid kronobetjeningens ankomst, låtsa hålla sig gömd, men dock endast så att han lätt kunde upptäckas. Sagdt och gjordt. Vid framkomsten till godset förhåller han sig så som honom ålagdt blifvit, men fru M , som kände faran af att dölia sådana okända Personer, afslog hang begäran derom, och lemnade honom i stället 109 rubel till understöd, hvaraf han sade sig vara i största behof. Emellertid går bafven ut och döljer sig i en lada tätt invid vägen, der kronobetjeningen borde passera, samt elfver dem vid förbifarten det ofverenskomna tecknet om sitt tillhåll. De värde statstjenstemännen armäla sig emellertid vid ankomsten hos fru M såsom nödsakade att å hennes gods esterspana en högst farlig statsförbrytare, och då fru Mt nekar att hafva lemnat skydd åt någon sådan, börjar upp-pårandet, hvilket naturligtvis snart kröntes med önskad framgång. Då den undangömda bofven framfördes till fru M kastar han sig för hennes fötter och anropar om hennes bemedling och hjelp. Herr kronofogden anhåller om ett enskilat samtal med fru MY, samt låter henne förstå, att om han skulle i laga väg anmäla denna sak, så så som den nu står. fru M7, såsom öfverbevisad att hafva undandolt en statsförbrytare, icke kan undgå det svåraste ansvar; men att han, mot en summa af 2000 rubel silfver, förbinder sig icke blott att skilja henne från hela saken, utan att äfven söka blifva den anklagade uyttig. helst han kände denne personligen och visste att hau vore far för en stor familj, samt vore allmänt aktad i sitt enskilta lif. Fru M, som nogsamt visste att en rättegång alltid skulle medföra för henne större kostnader un den nu begärda summan, alla öfriga obehagligheter deraf oberäknade, nödgades betala skurkarne hvad de fordrade, utan att derföre kunna vara säker om att icke följande dag ett dylikt rån kunde återförDyas. (Forts.) !uiiiiiii.C—