Götheborg den 6 Juni 1852. ter ansvara, ån äfven Flygare, arbetskarlen A. P. Andersson, hans hustru Christina Andersson, arbetskarlen Aron Rhadin, hans hustru Sara Kajsa, hustru Sofi Aherlind och pigan Elisabeth En. På grund håraf företog poliskammaren undersökning i detta mål, hvilken börjades med upplåsandet af ett så lydande obduktions-protokoll, jemte attest: Protokoll, hållet i Götnedorgs stadshäkte vid medikolegal besigtning å aflidna flickan Au. gusta Andersson den 7 Juni 1852. Poliskommissarien A. Flygare hade till poliskammaren ingifvit en rapport så lydande: Såsom för mig blifvit anmåldt, det månadskarlen Sven Anderssons 2 års gamla flickbarn Augusta, blifvit af Anderssons hustru illa vanvårdat och svultit, har jag för circa tvenne månaders tid låtit taga vård om barnet, samt tillkallat hr doktor Dickson, som åfven intygat det barnet blifvit vanvärdat; och som nu nåmnde barn sistlidne gårdags morgon aflidit, får jag af sådan anledning hos vållofl. poliskammaren enmåla Andersson och dess hustru till undergående af förhör. A. F. Flygare. I anledning häraf och enligt hr polismästarens förordnande företogs af professor C. G. Schönbeck besigtning i nårvaro at bemålte poliskommissarie jemte undertecknad, som dervid förde protokollet, och befanns vid Yttre besigtningen: Liket, som var af qvinkönet, 14 aln långt, hela siguren af skelettlikt utseende, så att skinnet satt sasttorkat vid benen öfver hela kroppen, undantagande ösverlifvet, som var starkt uppdrifvet, af blågrön fårg, men hvers skinn var så tunnt, ait tarmarnas slingringar kunde synas igenom. Hufvudet var stort, håret tunat, inga tecken till yttre våld kunde å kroppen upptäckas, endast en bulnad och hudlöshet å venstra sittknölen. Inre hesigtningen: Hufvudet öppnades och befanns icke tecken till yttre våld å hufvudskålen. Stora fontanellen var ånnu olåkt; mellan hinnorna å stora hjernan befanns en utgjutning af ungefårligen 6 å 8 matskedar vatter. Stora hjernans ådror uppfyllda af ljusröd blod, och dess substance af mjuk, grönaktig beskaffenhet. Lilla bjernan deremot var af mera fast och naturlig beskaffenhet. Bröstet öppnades och besunnos lungorna helt och hållet sastvurna vid brösthinnan. De voro samman plattade, broskaktige, fulla af uppmjukade tuberkler. Hjertat var af normal beskaffenhet; venstra kammaren ionehöll en liten portion tunn, mörk blod, och högra bjertkammaren var tom. Slutligen öppnades underlifvet och befunnos lefver, mjelten, panereas och njurarne af naturlig beskafrenhet. Magen, som var liten och hopdragen, innehöll en ringa portion af ett hvitt, slemaktigt ämne. Tarmarne voro tunna, uppblästa af luft och af blekt utseende, men tarmkåxets körtlar voro öfverallt i hög grad uppdrifne och indurerade. För öftigt ingen ting att anmärka. Ut supra. C. G. Schönbeck. Nårvarande vittnen: A. F. Flygare. J. Otto F. Stolpe. Allest: Genom besigtningen är utrönt: att barnets kropp var i högsta grad afmagrad, att glandula mesenterica voro indurerade, att lungorna voro desorganiserade och fulla af uppmjukade tuberclar, samt en utgjutning af vatten mellan stora bjernan och dess hinnor; genom hvilka sjukdomsförhållanden, såvål barnets nutrition, som respiration i högsta grad lidit och får jag i öfverensstämmelse härmed afgifva följande hufvudsakliga utlåtande: Att slickan Augusta Andersson dött af aropdie med hektisk seber och att detta sjukdomstillstånd sannolikt uppkommit genom vanvård och fördersliga eller otillräckliga födoämnen; hvilket attesteras uuder min aflagda låkareed och med: så sannt mig Gud bjelpe till lif och själ! bekråftas. Götheborg som ofvan. C. G. Schönbeck, M. D., Professor, Förste Stads-Physicus. Förhöret började med hustru Sara Elisabeth Andersson, som, rörande sina lefnadsförhållanden, bland annat uppgaf, att hon vore 35 är gammal, att hon sedan tre år varit gift med Sven Andersson och att hon under äktenskapet haft tvenne barn, af hvilka det nu aflidna vore 2 år gammalt och det yngsta 6 månader. I afseende på den sorgliga tilldragelse, hvarför hon nu blifvit ställd till ansvar, hade hon icke vidare att förmila än att hon påstod sig efter bästa förmåga sökt att vårda ifrågavarande barn, hvilket en längre tid skall varit plågad af en tärande sjukdom, som hon trodde vara den så kallade engelska sjukan,F och för hvilken hon sökt både läkarebjelp och kloka gummors kurer, utan att likväl någon förbättring följt. Sven Andersson hade icke annat att berätta. än att han, som, i följd af sin befattning såsom månadskarl, om dagarne vistats borta på arbete, öfverlemnat värden af barnen åt sin hustru, hvilken han trodde ha uppfyllt en moders pligter, såväl emot det aflidna barnet, som mot det ännu lefvande; att barnet sedan något öfver ett halft år tillbaka börjat aftyna och jemrat sig öfver kroppsligt lidande, för hvilket läkarebjelp blifvit sökt, utan att någon förbättring följt, och att hans öfvertygelse vore, det barnet ifråga erhällit all den vård, hvaraf det varit i behof. Helt annat antydde emellertid berättelserna af de i hr polisfiskalens memorial uppräknade, hvar för sig härefter hörde personer. Dessa öfverensstämde alla deri, att modren i skötseln af detta sitt barn visat den största liknöjdhet och gröfsta vanvård. Så till ex. lät bon det ligga på ett par stolar intillett dragigt fönster med en underbädd af de smutsigaste trasor utan linne och insvept i ett groft hårtäcke — sällan rentviättades barnet, utan kunde flera dagar få ligga i sina egna excrementer, hvilka slutligen sas:torkade vid kroppen, och då hon af grannar eller hyreskamrater uppmanades att hålla barnet rent och förse det med linne, hvaraf bon hade god tillgång, visade hon missnöje deröfver och icke sällan afsnäste de om barnets belägenhet mera ömsinta personer. Barnets föda bestod för det mesta af samma sorts arnafva mat malkarna Åndargann förtärde och understun