Theater. I förrgär afton uppfördes af Millerska sällskapet å Lorentsbergs theater icke mindre än 3ne stycken, samtlige med sång, nämnligen Ulla skall på bal, af Heiberg, Aprilnarrit, af Er. Bögh och Sligtingarae. af H. TI. Det första af dessa stycken år egentligen ett potpurri af valda melodier ur Fredmans epistlar och sånger, sammanfogade till ett helt medelst åtskilliga recitativer. Författaren eller råttare arrangören, har också gifvit detsamma namn af en Bellmansk situation— Bellmans vackra herrliga melodier kunna aldrig Jhöras för ofta och ser man derilll de scener han skildrat utföras i kostym och, såsom hår var fallet, med god ensemble, kunna de ej förfela att göra ett angenämt intryck. Herr Wimmer var en ypperlig fader Berg och mille E. Wimmer en alltför söt och liflig Ulla Winblad. De öfriga medspelande gjorde sitt båsta, dock hade varit önskligt att chörerna gått något jemnare ån nu var händelsen. Åprilnarrit år, såsom författaren sjelf antyder, en liten, helt liten -bagatellr, men äfven bagatellen får vårde genom ett godt utförande. be trefliga kupletterna, i förening med den utmårkta smak, hvarmed desamma af herr Knobelauch föredrogos, bidrogo i icke ringa mån till den munterhet detta lilla narri våckte. Hr Möller utförde åfven sin röle till allmån belåtenhet. Den tredje pjesen, Slågtingarne, år förut hårstådes kånd och hvad bättre år, vålkänd. Denna vaudeville år onekligen en bland de tåckaste och ålskligaste i sitt slag och vi uppmana hårmedelst en hvar som ännu icke varit i tillfålle se densamma, att förskaffa sig detta nöje, i fall herrar Miller, såsom man kan hoppas, ånnu en gång före sejourens slut, låta uppföra den. Utförandet var i allo förtråffligt; i fråmsta rummet nämna vi hr Wimmer såsom engelsmannen Howard, hvilken röle hr W. utförde med en till illusion grånsande sanning och åkta fin humor. Herr W. har den stora förtjensten att aldrig öfverskrida grånsen af hvad man kallar lagom; vi hafva nu haft tillfålle se hr W. i flera röler af högst olika natur och alltid funnit denna vår observation besannad. Jens och Helenes röler utfördes med serdeles skicklighet och naturtrohet af hr Knobelauch och mille Th. Wimmer. Det var i synnerhet i första scenen mellan de båda älskande man hade tillfälle iakttaga hvad vi också redan förut nåmnt, nämnligen den noggrannhet hvarmed rolerna instuderas, den precision och ensemble hvarmed de utföras samt den uppmårksamhet i mimiskt afseende man alltid år van att finna hos danska theatersållskaper och hos detta sårskildt. Vi upprepa hvad vi förut sagt, att våra egna dramatiska artister utan undantag i ofvannåmnde afseenden torde ha mycket att Jåra af de danske. — Fru Möller såsom Kirsten utförde sin röle med lif och sanning; herrar Möller och Miller jer förtjena älven loford för det. sått, hvarpå de uppfaltat sina i det hela obetydliga röler.