(Insåndt.) klfstyrelsen har visserligen gjort mycket till lättnad får handelsrörelsen och till bedvämlighet för ångoch seglande fartyg, sårdeles genom anlåggandet af den nya bron för ångfartyg, genom hvilken, i förening med skeppsbron, rörelsen, till stor beqvåmlighet för berrar nandlande, befålhafvare å fartyg, tulltjenstemän och skeppsmäklare, blifvit koncentrerad på ett ställe, och ännu bättre kunde den koncentreras, om tullkammaren och packhuset förflyttades till södra sidan af Stora Bommen, och om ågarne af det stora huset vid badhuset dertill uppbyggde och inredde norra flygeln af denna byggnad. Men oaktadt de förbåttringar, som genom elfstyrelsens försorg äro tillvägabragte, så har ändå en angelågen sak undgått dess uppmärksomhet, nemligen inloppet till hamnen söder om skeppsbron, bvilket år för trångt, sårdeles når tvenne ångfartyg vid inkommande eller utgående skola passera derigevom, och dertill. hvilket som oftast hånder, eller då några mudderpråmar passera förbi. Vid sådane tillfållen uppstå alltid obehagligheter för fartygen, såvida icke ett af dem dröjer tills farleden blifver fri: men huru lätt kan det icke hända, att de stöta på hvarandra och göra skada! En sådan händelse hade kunpat inotråffa i Tisdags den 22 dennes, då Westergöthland och Arvika skulle utgå från bron och tvenoe mudderpråmar passerade inloppet. Kaptenen på Arvika stannade genast, ty han ansåg det vara rådligast; men kapten Söderberg trodde att kunna komma ut, hvarvid westergöthland stötte på Arvika, utan att dock göra någon skada. Sådane olägenheter kunde dock lått och utan stora kostnader förekommas, om pålverket till den andra duc dalben borttogs och grunden uppmuddrades, hvarigenom ett tillråckligt stort och beqvåmt inlopp skulle bildas. Som vederbörande icke hafva skytt stora omkostnader för trafikens befrämjande, så torde de åfven i detta fall välvilligt gå de härvid intresserandes önskningar till mötes och gå i författning om att detta nöuiga och nyttiga arbete ju förr dess heldre blefve utfördt. Vid detta tillfålle kan man icke underlåta att göra elfstyrelsen uppmärksam på de olägenheter, som mudderpråmar ofta förorsaka, då deras förare icke hafva så mycket vett att stanua eller gå något tillbaka, når något ångfartyg skall gå in eller ut, utan pretendera att det sednare stannar, hvilket tycks vara mycket begårdt. Vore insåndaren af dessa rader befålhafvare på något ångfartyg, så skulle han icke underlåta att gifva mudderpråmarne vid sådant tilltålle en minnesbeta, som de för en annan gång skulle ihägskomma. TTsTsssssF—