Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1852, sida 1

— — ——————5 ma liksiltighet ständigt var densamma och sade, vändande sig till en af sitt solk: — Jacopo, sag till tangvsktarn Maraui, att han oppnar denna sangelsedörr för dig och för in denna unga man. Derpå gick ban till några soldater, hvilka stodo några steg derifrån. — Kapiten Braccioli, sade han till den, som tyckfolk. Från detta ögoablick år bevakningen af hertiginnan anförtroda åt mig; jag får icke lemna henne förrån vid foten af schavotten. Med dessa ord sramvisade han sin af hertigen underskrifna och med hans sigill försedda instruktion Kapiten Braccioli var en man af ungefär 40 års ålder. Hans ansigtsfårg var blek, hans drag spetsiga och uttrycket i dem förrådde omtanke och förslagenhet. — Det är ett högt bevis på förtroende, som vår herrskare, hertig Visconti gifvit er, svarade han på Bramantes meddelande, men uppriktigt sagdt kunde han icke hafva lemnat det åt någon vårdigare. Vi skola draga oss hårifrån, kapten, men, tillade han ester en paus, om ni önskar, så kunna jag och mitt folk hålla vakt tillsammans med er. Det skulle blifva ett medel att förkorta de timmar, som ni har att tillbringa i detta galleri. — Ert anbud år högst vånskapligt, kapten Braccites vara deras anförare, ni kon aflågsna er med ert oli, svarade Bramante, kall:, och jag år mycket tack: sam derför, åfvensom för det förbindliga sått, hvarpå ni under åtskilliga omståndigheter kommit mig till mötes; men ni år Venetianare och — förlåt min öp penhet — jag måste en gång för alla såga er, att allt hvad som kommer från Venedig, inger mig ganska litet förtroende.