Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1852, sida 1

srefve Carmagnola. af Mole-Genlilhomme. Prolog. kapiten Bramante. (Forts. fr. n:o 145.) Var bön våt su sa-s kommen på slagfältet, så slogs han med mod, emedan han älskade faran; men var drabbningen slut och hans manskap utom fara, så bekymrade det honom föga, hvilket af båda partierna som hade segrat, undertagande om segrens resultat bestod i intagandet af en stad, ty plundring utgjorde nåÅstan alltid soldaternas belöning. Så stod det till med kapiten Bramantes moraliska natur. Hvad den fysiska betråffar, så hade han redan öfverskridit trettiotalet, ban hade en reslig våxt, en verklig Herkules-gestalt, och hans fylliga, bruna ansigte pryddes af stora, Svarta och glånsande mustascher, hvilkas båda yttersta Spetsar voro vridna uppåt. Arret efter ett lans-styng, hvilket gick snedt öfver venstra ögonbrynet, upphöjde ännu mer det krigiskt beslutsamma i hans ansigtsutdrag. Snart kommo de till ett bredt galleri dit fem låga, jernbeslagna dörrar ledde. Mot en af dessa dörrar stödde sig en soldat med blottad sabel i handen. Bramanie, hvilken några Ögonblick visat sig mycket tankfull, sastade nu sin blick på herden, bvars beslutsam