— —— ————7 bert lemnade fångelset såsom grefve St. I Roche. Han hörde talas om julirevolutionen och de stora föråndringar, hvilka ågt rum i Paris, vidare studerade han uppmårksamt grefvens papper, som han återfått, och fattade ett djerft beslut. — Han dog utan familj och arfvingar, tänkte Robert. du har i hans namn fått så långe sittat i fångelse, — nå vål då, sök att utplåna minnet af dina lidanden, njut åfven i hans namn frihetens lycka! Robert förstod äfven att förskafla sig kän nedom om grefvens sordna förhållanden; så som fråmling reste han till hans hemort och besåg hans af staten Ofvertagna egendomar — någon likhet med den mördade kom honom väl till pass, och så upptrådde han efter tio års bortovaro i Paris. Jjell erkände han alltsammans, men ryste når han tånkte på sin maka. — Man fållde dödsdomen öfver honom — då log Didier. Ama återsåg aldrig sin man; genom denna förskräckliga håndelse kastades hon på sjuk. sången och tillfrisknade mycket långsamt. Då lemnade hon tillika med sin broder Frankrike och sökte lugn i Schweiz. Slut.