Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1852, sida 1

Hlårigenom försvinna alla såkallade preliminarister och examinandi, och dermed har ingen skada skett. , Få nu se, om i sammanhang hårmed upphåfves den i högsta grad orimliga serskilda förordning, som eger rum i Lund, att nemligen studerande, som visserligen erhållit tillråckligt antal betyg, men blifvit inkomplett i ett visst åmne, skulle, om han ej inom ett år sitt betyg i detta ämne hunnit komplettera, för ett år fårvisas från universitetet och sedan nådsakas åter undergå fullståndig examen. 1 vissa fall kan konsSitorium tillochmed förklara en sådan syndare för studier obeqvåm, och dermed år studiebanan stångd för honom. Den, hvars hjerna klåckt ur sig ofvannåmnda förordning och genomdrifvit dess antagande, har i sanning ingen heder deraf. Många orsaker kunna tånkas såsom giltiga hinder för en studerande att inom ett år komplettera sina betyg, och bland dessa orsaker torde fattigdom och oförmåga att hvilken tid som helst kunna uppehålla sig vid akademien båra råknas. Studentbref skall, enligt de nya statuterna bestå af ett, enligt saststäldt sormulär, af rektor undertecknadt bevis öfver inskrifning i studentmatrikeln, ösver de betyg, den inskrifne företett samt vitsordet öfver hans kunskaper. Detta år verkligen en sörbättring, ty studentbrefven i sitt nårvarande skick åro högst klassiska. Ösverst låses studenteden, derefter följer ett digert utdrag ur de gamla konstitutionerne angående studenternas pligter och råttigheter och slutligen beviset åfver inskrifningen i studentmatrikeln. Nämnda utdrag år på latin, och det år en verklig vinst, ty på svenska skulle dess innehåll taga sig alltför befångdt ut. Att studerande skall låsa bibeln (på sången?) hvarje morgon och qvåll; att han ej under gudstjenst skall visa sig ute på torg och gator; att han skall -hålla sitt kårl i helgelse och åra och aldrig sitta på vårdshusen långre ån till kl. 9 om aftnarne; att han ej får göra intrång på docenternas område genom att gifva privata lektioner, och att han ej utan rektors eller decani tillåtelse får uppspika något på svarta taflan; att han vidare ej får bevista nations-sexor, klåda sig alltför grannt, tillstålla alltför splendida-svisser-, eller upphåfva nattliga skrik eller skjuta och uppslåppa raketer inom stadens om råde, eller duellera och gå i hvardagslag med värja, eller tånka alltför högt eller lågt om sig, eller tala politik, sördöma regeringsåtgärder och beundra hvad utlåndskt år — alla dessa kostliga stadgar år studenten nödsakad genom ed förbinda sig att hålla, oaktadt enhvar vet, att det år omöjligt; han tvingas till att blifva edsbrytare. De flesta af dessa stadgar åro så föråldrade, att de offentligen brytas: nations-sexorna till exempel, hvilkas tillstållare och bevistare enligt desamma skulle straffas med ståndig relegation, åro i hågsta flor; nationernas kuratorer utfårda kallelse till dem, och herrar professorer tveka ej deltaga i dem. — Bland studenternas privilegier finnes åfven det i sanning lockande, att enhvar, som mot studerande sörgår sig, skall plikta