Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1852, sida 1

—L— — — —— — — —— — nu i Leonardos bät tyckte sig märka nägot misstånkt, så gick han så långt i sin tjenstilver, att han gömde sig under ett segel, för att nogare kunna iakttaga allt. Allt detta ersor jag, som sagdt år, senare, ån jag fick höora talas om Leonardos håktande. Emedan jag icke ågde medel lör min existens, så upptrådde jag i Neapel åter på scenen under namnet Grandini. Grefvinnan teg en stund, derpå fortfor hon: — Nu har jag berättat er allt af min lefnadshistoria, som kan intressera er. Jag vill endast tillägga, att jag återfick min sörmögenhet. Då jag åter tråffade grelven, vore vi så likgiltiga för hvarandra, att vi snart kommo ölverens om skiljsmässa. Han vistas nu i Rom, för att utverka vår åktenskapskillnad. — Jag tackar er, fru grefvinna; men ånnu har jag icke fått någon upplysning om en person — Benevolo. — Benevolo! upprepade grefvinnan allvarsamt; om honom kan jag i detta ögonblick icke såga er något. Om ni vill hafva några nårmare upplysningar ölver den mannen, så gå hårifrån genom alla rummen, sått er i en gondol och låt ro er till den tvårgatan, kom sedan hit åfver den hår balkongen; jag skall låta nedfålla en stege till er.