Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1852, sida 1

de er bort, beslöt jag att sör hvad pris som hellst undandraga mig mina plågoandars vålde. Emedan min förmögenhet var hufvudorsaken till deras förföljelser, så begagnade jag mig af gubben Amatis bestörtning och erbjöd honom hela min förmögenhet såsom lösepenning. Han ingick gerna på mitt förslag. Ännu felades tvenne dagar innan Jag skulle blifva myndig. Jag utfårdade under ett senare datum en handling, hvari jag gaf Amati full decharge för förvaltningen al min sörmögenhet och erkånde mig såsom hans gäldenär för en betydlig summa penningar. kmellertid återkom Leonardo i sönderrisna klåder, aldeles genomvåt och högst upprörd. Äfven han gick in på allt. Jag mårkte visserligen något besynnerligt hos honom, men erfor då ingenting af det som förefallit; ty jag reste genast ifrån dem och egnade mig åter till theatern. Först senare, då ryktet om en polistjenstemans mord hunnit sprida sig, föll mig den tanken in, att Leonardo måtte varit delaktig deruti. En af hans tjenare upptåckte också verkligen en månad derefter allting för regeringen. Leonardo afråttades och fadren dog af förtvislan. Polistjenstemannen hade genom en olycklig tillfällighet blifvit inblandad i denna sak. I trakten der vi bodde, hade nåmnligen några stölder blifvit begågna. Då han