skämt, så vill nog annonsens författare nå sitt mål. Utsigten till en årlig renta, den må vara aldrig så problematisk, är tillräcklig att förvrida hjernan på tusen. . Återupplifvande af Anti corn-law league. Proklamation från komiten. Som ni ser, har Times anvisat denna annons en mycket tvetydig plats. Tidningen har nämnligen icke synnerligt stort utrymme för Manchesterskolan (reformerna) som frammanat en agitation emot toryministåren. Tidningens: harm sträcker sig tillochmed till supplementet. Det är visserligen endast en sättare, Som Vi här kunna anklaga, man vet ju, att när herrskapet träter, så slåss tjenstfolket. Hafva vi ett ögonblick befunnit oss i den officiella politiken, så komma vi nu till ett slags frivillig politik. lurra för fribandeln! En protektionistisk minister understår sig i detta ögonblick att håna landets rättvisa sympathier och antipathier. I trotts af dess hyckJande försäkringar, lurar den på ett tillfälle att kunna -—öutnandeln dödsstöten. Men britterna skola alurig bilfva slafvar. Vi låta icke underkufva oss af tories! Vi vilja icke låta fråntaga oss det billiga brödet (the cheap loaf), det billiga kaffet och sockret för att höja de rentor, som enskilda priviligierade hafva af sin jord! Nej, nej, nej! Undertecknad har aldrig bållit sig tillbaka då det gällt att verka i fribandelns interesse, Ehuruväl han icke kan göra anspråk på samma ära som en Cobden, en Bright, en Walmelay och andra hedersmän, så har han dock på praktikens väg gjort allt, hvad ett stort kapital och en uppoffrande vilja förmå åstadkomma. Han har köpt dera laster kolonialvaror och åter sålt dem till fabelaktigt billiga priser, för att bereda nationen en möjlighet att blifva delaktig af frihandelns välsignelser. Han ilskar icke, såsom många andra, att på äkta charlatanerimansr tvinga sig på publiken. Men ära den som ära bör. Nationen skall icke glömma de män, som hafva handlat och vilja handla i dess intresse. A. Welsbeombe, the and coffeemarchant, 21 Oxfordstreet. Protektionister, frihandelsmän, Cobåen, Brigbt. Walmeley måste här tjena till piedestal för en simpel kaffe-och thehandlare. Rutidens vigtigaste fråga måste här framhållas, för att ställa den efter kunder törstande krämaren i ett bländande ljus. Och hvem beundrar icke hr Welsbeombes patriotiska och nobla tänkesätt? Han handlar af högre motiver, för att upprätthålla en princip, för att bevisa riktigheten af ett system. Hans bevekelsegrunder äro icke egoistiska; han känner inga andra interessen än samhällets, har intet annat mål än nationens väl. Annonsen börjar pu få en högre ståudpunkt. Den afkläder sig det låga charlataneriet; höljer sig i la haute politiques rustning, går på forum och deklamerar om frihet och borgerliga dygder. Den blifver chartist, radikal reformatör, frihandelsman, whig, och tory. Den blandar sig i partistriderna, och emedan den fått anvisning på massorna, så bär den oftast massornas baner. Den revolutionerar det allmänna språket, förvirrar begreppen, förvandlar fel till dygder, gör egoismen till uppoffring och en krämare till en Brutus. Och denne Brutus är en aktningsvärd man! IIr Welsbcombe bar röjt vägen för oss och utvisat den riktning hvari vi böra gå. Derför tränga vi oss nu igenom den profana medelmåttan och inträda i annonsernas aldraheligaste. Hvar och en känner poöts-corner i Westminsterabbey, der blomman af den engelska poesien ligger förenad i grafven. Nu stå vi framför annonsernas poöts-corner. Det intager blott eu ringa plats på sista sidan af supplementet; men denna sista sida uppväger i och för sig alla de föregående sidorna, den ersätter i qvalitet, hvad som fattas den i qvantitet, den är endast den sista derför att den är den fullkomligaste. Och af denna sista och fullkomligaste sida är denna lilla plats på köpet det sista och fullkomligaste stycket. Det är visserligen ingen poöäts-corner i detta ords egentliga mening, ehuru der icke är någon brist på poesi. och det tillochmed den slags poesi, som enligt Horatii föreskrift förenar utile med dulce. Skada blott att det första är alltför mycket förherrskande. Men hr Moses är ju ingen Horatius, och Horatius skulle min själ aldrig hafva blifvit en Moses. Annonsernas poätscorner är en tailors-corner ; men den som är i besittning af den sanna menniskan, den, som styr den sociala kursen, den, som skapar sällskapsmenniskor, han har synnerligen lof att jemföra sig med den, som blott besjunger eller hånar denna menniska. I denna tailors-corner finnas inga momumenter af marmor, de äro som sig bör i 19:de seklet, af papper och boktryckaresvärta och hafva det företräde, att de uppresas under vederbörandes lifstid. I Tyskland, det beskedliga landet, skulle det kanske väcka förargelse, men i Willingtons-statyernas land kan det icke väcka någon förundran. Lifvet går här så fort, man lefver i en så hastig och feberaktig fart, att man måste skynda sig med odödligheten. Och bättre är det väl att blifva odödlig medan man lefver, än att alldeles icke blifva det. Vi veta ju icke hvad och hvem, som kommer efter oss. Jag talade om odödlighet, der talet egentligen var om Moses Son. Men odödlighet och ära äro ju liktydiga för många, och om den är ryktbar och ärad, hvars namn är i allas mun, så är Moses Son ryktbar och således äfven odödlig. Man hör hans namn i norr, söder, öster och vester af de förenade koungarikena; det har trängt så vida omkring, som Brittanniens spira når, in i Australiens och Kanadas urskogar, till Kaliforniens guldminor, Goda-hopps-uddens skogs-snår och Hindostons dschurgler. Men det vill nog hr Moses sjelf berätta oss. Låtom oss då börja att läsa honom. (Forts.) Modebulletin från Paris den 29 Maj 1852. Aldrig har det varit i den Parisiska modeverlden såsom nu. Något beståmdt mode gifves icke mer; och våra fabrikanter, våra modister åro så uppfinningsrika, allt hvad de producera år så vackert, smakfullt och Åklär så väl, att man måste beundra alltsam