Ett äfventyr i Neapel. (Ur en resandes anteckningar.) (Forts. fr. n:o 137). Hela ransakningen gick ej eller ut på något positivt, utan hade snarare karakteren af sörberedande. Man stållde mycket obestämda och stundom högst besynnerliga srågor till mig. Jag måste t. ex. berätta den minsta obetydlighet i mitt lefnadssätt: hvilken tid jag steg upp, hvad jag gjorde morgon och qväll, om jag sörstod de döda språken, om jag kunde rita o. 8. v... Af det hela insåg jag likvål, att Benevolo hade anklagat mig; men hvad var orsaken, att han sjelf icke blifvit anklegad? , i Tre veckor sörslöto emellertid. Dagligen beredde jag mig på något asgörande och åndtligen förkunnades mig, till min outsägliga glädje och förundran, att jag var fri. Utom ringen, återgaf man mig mina saker, hvilka under processens gång blifvit tagna i beslag; denna förlust beklagar 32g föga. Hvad som dock var aldra angenåmast för mig var, att