Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1852, sida 1

Tolkets ställning till Militären, Intet land år således mera egnadt att realisera ideen om en nationalbeväpning, ån Sverge. Denna id6 hade också ganska säkert längesedan varit utförd, om man icke hyst en sådan sarhäga derför ). Vore Sverge väpnadt på nationell fot, så vore det också i och med detsamma ointagligt; ja, det kunde då uppstålla en vapenmagt, som kunde fullt måta sig med den ryska. Men det år också icke för Ryssarne man år rädd, utan för Svenskarne. Och hvad har man väl att frukta, så vida man uppfyller sin pligt? Intet. Svensken begår icke båttre ån att vara sin konung trogen, men han vill åfven då bemötas med förtroende, han vill se att hans tillgifvenhet icke blir bemött med köld, hans upprigtighet med misstroende. Den reaktionåra smittan har han svårt för att fatta, eller råttare, han vill icke fatta den, och reflekterar knappast ölver möjligheten af att fåderneslandets naturliga försvarare kunde bli dess fiender. Så existerar ock ånnu hår icke det hat emot militären, hvaröfver Svenska Tidningen klagar. Om ett sådant börjat slå rötter, så år det endast i Hufvudstaden; och hvad år orsaken dertill? Jo ingenting annat ån den onödigtvis använda vapenmagten 1838 och 1848. En af medborgerlist blod sugtad mark skjuter blodiga blommor; det år svårt att bringa till ro dessa gengångare från förtidiga grafvar, det år svårt att låka dessa sår, hvarmed modern, fadern, brodern en gång blifvit slagen. Dessa dystra minnen, som man söker tillbakavisa, stiga upp liksom dimmor ur jorden — ty ålven de, som icke personligen lidit någon förlust, sörja — de sörja; icke öfver storheten af förlusten, ty offren voro icke många, men hvad de sörja öfver år — att det kunnat ske. Men, som sagdt, det år endast hufvudstadens gator som varit fugtade af medborgerligt blod, endast inom dess ringmur år experimentalfåltet för den reaktion i fickformat, hvarmed man var så angelågen att få kokettera de begge betydelsefulla åren. Äfven hår har man försökt med -militärens isolering— denna reaktionens vara eller icke vara. Den stiftade -militärklubbeni Stockholm var ett medel att -känna sig före med i den vågen; men utgången lårer icke hafva motsvarat förhoppningarne, att döma deraf, att klubben blott existerade några månader ).. I denna militårens ådagalagda obenågenhet att isolera sig från folket torde man få se ett godt tidens tecken. Den svenska militåren år, isynnerhet genom indelningsverket, en gång för alla så fast sammanvuxen med folket, att den ej kan skiljas derifrån utan en alltför våldsam operation. ) Ett bland de löjliga symtomerne af denna farhåga, år att man anbefallt, att alla kasserade gevär skola förstöras och göras obrukbara genom pipans tillplattande. Genom en sådan besynnerlig regeringsåtgård icke allenast förhindras nationalbeväpningen, utan tillskyndas kronan en ganska betydlig förlust. ) Det heter visserligen att den åter skallsammantråda den 1 Oktober, men om det verkligen kommer att ske, står i vida fåltet. A ra a VG 7; TTT TTT iir nn nr