Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1852, sida 2

—I anledninz af gjord ansökning af svenska oeraminerade skeppare att få föra svenska fartyg till alla bamnar på denna sidan engelska kanalen, bar K. M. enligt A.B. utsträckt denna råttighet, som bittills inskrånkt sig till norska, finska och danska hamnar, jemväl till alla andra Östersjöhamnar samt till Elben, men ej vidare. Från Köpenhamn skrives, att, med anledning af Upsalastudenternas väntade ditkomst, den 7 dennes hållits en allmån studentsammankomst, å hvilken beslutades, att studentfåreningens senoriat skulle såtta sig i förbindelse med bestyrelsen för skandinaviska sållskapet, för att i förening med denna kun na vidtaga nådiga mått och steg. Enligt dekret af d. 5 sistl. Mars komma ifrån och med d. 1 nåstinst. Juli hamnumgålderna i Brasilianska hamnar för alla fartyg, som gå emellan berörda och srämmonde hamnar, att nedsåttas till 300 reis pr ton, och åro vid kustsart alla så beskassade afgifter afskaffade, hvilket kongl. kommerskollegium till vederbörandes kånnedom meddelat. — I Friskytten låses: Sveriges Mezzofanti, den s. k. araben Holm, om hvars lårdom och elånde Friskytten en gång förr talat med Sina låsare, har håromdagen lemnat denna jordiska jemmerdalen. Han dog i största uselhet. En person, som kånde till honom, anmålde dödsfallet för herr Genberg, hvars lårare den aflidne en gång har varit, och frågade om herr statsrådet ville bekosta begrafningen; hvarpå han fick det svaret att den som har lefvat som elt svin, må ock begrafvas som ett svin. Det var fördomsfritt yttrat af br statsrådet och biskopen; fast, vi veta nog hvilken vigt den dumma hopen, folket i allmånhet, lågger på en hederlig begrafning, så att den fattigaste usling gerna består sin vån en -ärlig kistaåtminstone. Men herr Genberg var, som sagdt år, upphöjd öfver den fördomen. För resten var araben Holm icke en af herr Genbergs vånner; han var blott hans gamle lärare. En hederlig begrafning åt honom, liksom han icke i lifstiden hade haft nog heder af sin lårjunge! eller kanske tyckte hr Genberg icke så orått, att han just ingenting lårt; och slutligen såger ju skriften: låt de döda begrafva sina döda II