Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1852, sida 2

Salon. AÄnnonserna i den engelska pressen. (Forts. fr. N:r 132). Vi stannade vid annonserna om lediga platser. De äro talrika; man kan antaga ungefär hundra stycken. Men nu komma vi till rubriken Tjenstsökandet, Den fyller mer är fyra spalter, ehuru hvarje enskild annons sällan är större än tre å fyra rader. Jag räknade en dag 215 sådana annonser. Således är antalet af de sökta platserna dubbelt så stort som antalet af de utbjudna! Betänker man dessutom, att hvar och en, som bar en plats att bortgifva, kan annonsera, men att icke enhvar, som söker en plats, är i stånd dertill, så framstår denna kontrast ännu bjertare. Vi befinna oss här inför detta fatala surplus of labour, som vi lika väl träffa på i den engelska industrien som i Timess annonser, och som redan förorsakat nationalekonomerna mera än en sömnlös natt. Vid slutet af rubriken Tjenstsökan !e finna vi språklärarnes annonser. Dessa bilda öfvergången till den högre stilen. Den jämna enkelbeten börjar att blanda sig med charlataneriet. Först stöta vi på Fransmän nen. Naturligtvis äro de alla från Paris och hafva samtliga erhållit en vårdad uppfostran. De flesta äro uppfinnare af någon ny undervisnings method, som i utomordentligt hög grad öfverträffar alla dehittilla kända. Den ena utfäster sig att på tolf lektioner lära den renaste franska. En annan går ned till hälften af detta timtal, och en tredje sticker ut båda de föregående, i det ban åtnöjer sig med en timme. Detta är mer än den sorcerade naturprocess, hvarigenom många theologer pläga upplösa de bibliska vidunderligheterna om skapelsen. Men största underverket är verkligen, att sådana humbugs blifva trodda och ofta nog lyckas. Iyskarne kunna ganska väl mäta sig med sina grannar på andra sidan Rhenfloden. Herr H. (de tyska skolmästarno och sångarne kalla sig alltid herrar i London) från Hannover, (de tyska epråklärarne äro från Hannover, liksom de franska från Paris); således br II. från Hannover, Fmedlem (member) af universiteterne i Göttingen och Berlin, tager sig friheten att meddela the Nobility and Gentryl, att ban den 15 Mars ämnar börja en kurs i tyska språket efter sin egen method, som på ett förträffligt sätt visat sin användbarbet, adress Från Hannover, medlem af två universiteter, i besittning af en alldeles ny method, men som visat sig mycket användbar och ändamålsenlig — hvad i all verlden kan man väl begära mer? Hr H. gör också ganska goda affärer. Han var förut uppassare på en tysk poststation och kom, jag vet icke af hvilken orsak, för några år sedan till London. I början var ban olycklig i sina industriella företag, och nöden tvang honom att taga tjenst hos en fransk spräklärare. Klok och fintlig lärde han sig mycket snart hos sin herre de små men dock så nyttiga konsterna i professionen. Det lyckades honom att förvärfva sig en tillräcklig summa penningar, och en vacker dag figurerade ex-uppassaren, ci-devant betjenten, i Times såsom professor, medlem af åtskilliga universiteter o. 8. v. Snillet hade brutit sig en bana, puppan hade blifvit fjäril. Hr H. är nu en välbehållen man; ban förtjenar 5 L Sterl. i veckan, och det är hans fasta föresats att uppdrifva summan till dubbelt så mycket. Jag tviflar verkligen icke på att det skall lyckas honom. Hans annonser möta oss hvart vi kasta våra blickar. Icke nöjd med Times, har han innästlat sig i Daily News, Morning Chronicle, Herald, Atheneum, Skoltidningen och Gud vete hvilka andra tidningar. Genom annonserna har jag gjort min lycka, sade ban en gång till mig (jag är hans landsman i ordets strängaste bemärkelse). Med kunskaper och ärlighet kommer man icke långt i London; verlden vill bedragas, vill hafva bumbug. Vill ni förtjena något, så annonsera i dag soch, om möjligt är hvarje dag; men ni måste annonsera på ett riktigt trappant och oförskäimdt sätt. På detta sätt tränger ni er så småningom på publiken och skjuter en bresch i den isbelupna vall, som konventionen uppfört. Ni blir kanske utskrattad, men ni lyckas ändå. Utgifterna äro visserligen stora, men de återkomma med ränta. Hvarje pund, som jag ger ut för annonser, inbringar mig i ren vinst 6 pund. Om detta sista påstående är sannt vet jag icke, men hans räem MJM a LEX — —