—— —— mentet — ty hon lefde endast några timmar, efter det hon — södt Anna. — Nog nu, sade doktorn, och fattade krampagtigt urmakarns hand. — Men hvarför tar du så håftigt vid dig, min bror? — Svara mig först: lefver han ånnu, denna pastor J—k? — Ja det går han visst! Han år för närvarande kyrkoherde i B—a socken i Upland, tre mil hårifrån. — Låt oss fara dit, redan i morgon. Gerna, om bror så vill. Men hvad kan det egentligen så intressera bror? — Det skall du få se. I morgon, således — klockan 6 på morgonen håller min vagn utanför din dörr. Och de begge vånnerne skiljdes, för att sammantråffa dagen derpå och göra den öfverenskomna resan. Resultatet af denna var upptåckten, att doktor Bergfors var Annas verklige far; han meddelade sin vån Pundmark sitt beslut att adoptera henne, gifva henne sitt namn och göra henne till sin universalarfvinge. För att undvika sentimentala scener öfvergå vi beskrifningen på upptåckandet för Victor och Anna af hemligheten af hennes födsel — den glådje de erforo dervid låter sig